Fanns det verkligen INGET att göra?!

Cirka 100 katter fångades in med håv allteftersom de kom in i huset för att äta mat de senaste veckorna, därefter injicerades de med avlivningsvätska och en granne brände de döda kropparna i en tunna på gården. Detta hände nyligen vid en sommarstuga på mellersta Gotland…

misse6

Gotlands Tidningar skriver om det hela idag. ”Det har skötts helt enligt direktiven från länsstyrelsen.” säger Sara Eriksdotter Engsfrid, den distriktsveterinär som gav djuren sprutorna. ”Drygt hundra katter har fångats in och avlivats, men hur många som sammanlagt haft huset som sin bas vet ingen. Det handlar dels om kvinnans egna djur, men även om vildkatter som rör sig i området.”

Jag kan inte hjälpa att jag blir fruktansvärt illa berörd! Hade verkligen INGEN av dessa katter kunnat hjälpas och räddas???

I synnerhet eftersom tidningen beskriver att detta handlade om FRISKA VÅLMÅENDE KATTER vid god hälsa, som fick mat och tillsyn två gånger om dagen och uppenbarligen inte hade stört sin omgivning speciellt mycket eftersom de hunnit bli så här många innan detta ”upptäcktes”!?? Veterinären säger ”De var i förvånansvärt bra skick. Stora fina katter som haft det bra, det var bara det att det var lite väl många på samma ställe.”

Varför var det då så vansinnigt bråttom att avliva dem?!! Jag kunde ha fattat det lite om de varit lidande av fruktansvärd vanvård, svält och sjukdomsangrepp – men dessa katter led ingen nöd?! De kunde ha blivit ett utmärkt TNR-projekt, kunnat fångas in allteftersom och slussats ut till egna hem?

Alla vi i kattsvängen som vet hur väl det går att ”tämja vildkatter” hade drömt ändå om att ge åtminstone de tamaste en chans?! För sådana måste ju ha funnits där i flockan, det kan jag satsa min svans på! Gotlands Katthem, vad gjorde ni för dessa katter???!

”Det här är ett fruktansvärt djurplågeri och jag förstår inte hur detta kunnat fortgå utan att någon reagerat.” säger Lotta Gräsman, kontaktperson för Djurens rätt på Gotland. Helt uppenbart utan att  veta vad hon pratar om – för djurplågeri, det är när djur LIDER, vilket de inte gjorde i det här fallet (Förrän veterinären kom med sin håv och avlivningsspruta!) – och utan att hon sett en kattkoloni där det verkligen handlar om LIDANDE…

Om katterna själva fått höja sin röst, så hade de nog jamat att de hade det ganska bra! Bara befintligheten av den homogena kolonin pekar på det. De hade gott om mat, utrymmen att vara i och skydd för väder och vind. Mer begär inte en katt. Till skillnad från andra kattkolonier som hittekattsfolk landet runt kämpar för att fånga in och rädda, där katterna saknar både mat, skydd mot väder och vind, och lever farligt i trafikerade miljöer, så bodde dessa katter tryggt.

De borde ha fått en bättre chans än att kastas som kadaver i en tunna och brännas… *tårar på tassen*

/Bilder borttagna på begäran av Gotlands Tidningar./

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

28 reaktioner till “Fanns det verkligen INGET att göra?!”

  1. Hade inga höga tankar om Djurens rätt innan jag läste det här, men ett är säkert; nu är tankarna på absoluta bottennivån. Hur i hela glödheta kan man uttala sig på ett sådant sätt? De här kissarna hade det relativt bra. Kastration och märkning i väntan på att de skulle kunna tas om hand i egna hem alternativt att man drivit det hela som ett fullvärdigt TNR projekt hade varit det enda rätta enligt mitt sätt att se det.

    Sov gott små kissar! Och låt Djurens rätt i sinom tid hamna på ’det andra stället’.

    1. Mjau, precis: Under rådande förhållanden hade dessa katter det tämligen acceptabelt – de svalt inte, var inte sjuka. De behövde hjälp med kastrering och nya hem. Jag tror säkert att det hade gått att stödja på många frivilliga insatser och gått att rädda dessa – eller åtminstone flertalet – till nya goda liv! NosPuss Wikki

  2. Blir förtvivlad över myndigheters sätt att hantera ”problem” med friska katter!
    Slutklämmen i artikeln: ”Händelsen kan få ett rättsligt efterspel. – Hon har inte haft en god djurhållning, så det pekar mot att det blir en polisanmälan när ärendet är klart, säger Sune Liljeström vid länsstyrelsen.”
    Jag fick jag läsa två gånger. Tog först för givet att ”händelsen” avsåg avlivandet av friska djur – inte matandet av dem!
    Förutsätter också att man kontrollerade ev öronmärkning och chipning?
    Skäms länsstyrelsen OCH djurens rätt på Gotland!

    1. Ang koll av chip mm – det brukar ”glömmas bort” för sådant här stökas ofta snabbt över så att inget ska behöva redovisas… Beslut på lösa boliner av de djurskyddsmyndigheter som är satta att SKYDDA djur. Sedan när blev avlivning ett godtagbart SKYDDANDE???! *arga tårar*Och Djurens Rätt – ja jag ifrågasätter MYCKET av deras aktioner…Varför ingrep de inte och RÄDDADE dessa katter? Jag undrar bara! TassKram Wikki

  3. Detta är hemskt att läsa. Länsstyrelse, veterinärer och djurens rätt hur kan dom bete sig på detta sätt?
    Det är ju heller inte första gången länsstyrelsen beter sig på ett vidrigt sätt.
    Tyvärr så tror jag att det kommer att hända igen. Det finns ju också katthem som inte vill
    engagera sig om det kan bli för jobbigt.

    1. Mjau, jag är iaf stolt att stå för ett katthem som jag vet tänjer sig till det yttersta för att hjälpa varje katt oavsett hur ”vild” den klassas – och där ser vi också hur vild blir ”tam” och lycklig utan det psykiska lidande som Länsstyrelserna påstår. Men det är arbete arbete arbete, det ska man ha klart för sig. Sedan mäktar man tyvärr inte allt – men det är en annan fråga. NosPuss Wikki

  4. Ytterligare ett tecken på hur sjukt vårt samhälle är då det gäller djurens rätt. Fruktansvärt hemskt, man mår så dåligt av att läsa sånt här. Hur kan man överhuvudtaget ta sprutan i sin hand och göra nåt så vanvettigt med friska fina djur som lever ett skapligt bra liv. HUR kan man utföra handlingen? HUR kan man besluta att ta bort så många katter utan att prova att annonsera, omplacera o göra allt innan avlivning.
    För mig är det helt ofattbart, jag vill egentligen skriva så mycket mer här men jag stannar här annars blir jag nog cencurerad i alla fall…de ord jag tänker på är inte fina bara så ni vet det.

    1. Mjau jag skulle inte censurera dig… Men vi vet nog ungefär orden. Vi säger dem allihop, sorgset argt och besviket, inombords. Etthundra katter pliktar med livet för att Länsstyrelsen gör ett paragrafrytteri. Var finns det goda hjärtat, var finns hjälpen, var finns viljan att ens försöka? Djurskydd my ass… NosPuss Wikki

  5. Vi behöver ett mycket stort berg med kattsand – åt Djurens vänner och Djurskyddet – för det är väl där som skit ska begravas?

    Det är som klor runt hjärtat, alla vi vet hur svårt det är att låta en kisse gå vidare, trots att det oftast handlar om att det är dags för det, MEN att låta en fullt frisk fin katt gå för att det är enklast, NEJ NEJ NEJ NEJ!!! ALDRIG I LIVET!!!

    Djurskyddet äcklar mig i sitt agerande. Undrar hur dessa människor kan sova på nätterna…

    1. Mjau, jag undrar också hur Djurskyddsmyndigheternas utövare och därtill knutna länsveterinärer kan ha god nattsömn. Mer än en i onödan avlivad katt borde spöka för dem… *sniff* NosPuss Wikki

    1. Mjau – frågan är bara hur man ska få någon bra press på det hela… Ja upp med protesttassen! TassKram Wikki

  6. Vi finner inte ord!!!! Vi vill bara skriiiiikaaaaa!!!!Tankarna går till alla dessa kisar som helt plötsligt en dag råkade ut för grymma grymma människor – djurskyddsinpektör och veterinär…!!!!???? Djurens rätt? Rätt till vad då? Att bli behandlade som… sopor!!! Vi mår så illa!!!1 Att på det mest FÖRNEDRANDE sätt bli fångad med håv och bli av med sitt liv!!!! Fina vackra kisar… ni finns i våra tankar!!!! Tårvåta nosbuffar…

    1. Mjau det finns stunder då man skulle vilja strimla någon med sin vassaste klo – men jag försöker istället nyttja språkets vassaste ord: Avsky och besvikelse räcker inte för att täcka det jag känner! TassKram Wikki

  7. Så ledsamt att läsa 🙁 Jag förstår inte varför!!! Friska fina katter som borde fått en ny chans! Precis som du skriver så kan man ”tämja vildkatter”. Vet folk inte bättre!??

    …Blir så förgrymmat less på att katters liv inte värdesätts högre…

    1. Tyvärr är vi i händerna på människor som väljer att sätta paragrafer före LIV. Och dessutom är dessa paragrafer väldigt godtyckligt utformade och ger rum för ”tolkningar”. Det som är räddningsbart i den kattvännens ögon är kanske bara en siffra statistik i den andres syn. *sniff* TassKram Wikki

  8. Du skriver så bra Wikki! Kan du inte skicka din text till nån stor tidnings debattsida? Med bara nån liten mening tillagd blir den allmängiltig – för detta händer ju tyvärr på många ställen i Sverige.
    Kanske är det lättare att få in nåt på debattsidor än på insändarsidor?
    Kram,

  9. Åh fy! Låter som att de vill göra det ”lätt” för sig och bara göra sig av med katterna istället för att lägga ner lite arbete med dem. Hur kan man leva med sig själv om man gör nåt sånt?

  10. Skönt att dessa katter slipper lida nu i det kalla och blåsiga vädret som råder. Ni som tycker de borde fått leva vidare i misär kan redan nu anmäla erat intresse hos länsstyrelsen att ta hand om katter nästa tillfälle ett liknande ärende dyker upp. Puss & Kram Mimmi

    1. De här katterna hade skydd för väder och vind och hade mat och vatten, så det hade inte varit någon fara. Till skillnad från verkligt illa gångna misärfall så hade här en organiserad räddningssaktion kunnat göras! Flera katthem hade ställt upp och andra katträddare, det vet jag. Men de fick ingen chans. Våra ”intressen är anmälda!” – De flesta engagerade katthem har en stående förfrågan hos Länsstyrelserna att få en chans att om möjligt ingripa så att friska katter inte avlivas i onödan. Tyvärr väljer LST i många fall att avliva ändå, för att det är ”bekvämast” för dem. Då har de sopat allt under mattan s a s och kan känna sig duktiga. Tyvärr har det oftast inte löst någonting då kattkolonierna fylls på igen och vanvården fortsätter. Sådant som bra skötta TNR-projekt skulle råda bot på!
      Vad gör du själv för att hjälpa till?! NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Agneta Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *