Matte funderar mycket. Särskilt när hon går på jobbet och har händerna fulla med kugghjul och axlar och packmaterial – då rullar kuggarna i hjärnkontoret också.
Jag gillar att ha en tänkande människa som matte…
En del av tankarna handlar om minnen – allt som vi minns om vår saknade kära misse Semlan. Hur man ska bevara minnena – så man kan dela med sig av dem och samtidigt behålla dem kvar?
Bilder finns det många – och små påminnelser om Semlan dyker upp när man minst anar det…
Saknaden är stor – men jag vet att ur den kommer matte att skapa något fint. Just för att Semlan var hennes speciella katt. ?
Jag är också en speciell katt. Eller: Vi är alla speciella. Här är en annan speciell katts minne som också hedras på ett speciellt sätt:
https://youtu.be/4sam1lLwjPI
Wow vad fint! Påminner lite om Photopearls, förutom att dem fäller man inte. Pärlplattor med eget valt foto, något jag ska testa framöver.
Mjau det låter intressant – att pärlplatta en Wikki borde vara rätt lätt – mest svart och vitt? NosPuss Wikki
Vi har med tankar om minnen. Vår matte har det.
Det finns ett stycke i en bok som matte gillar, ”En sonat för Miriam” : ) Som går såhär: ” Dessutom kommer minnen som bevarades åt mig av andra och som gavs till mig efter mycket lång tid. Jag kan omöjligt avgöra deras riktighet, men jag måste godta dem som gåvor och försöka införliva dem med mina egna.”
Men så är det ju inte med en älskad saknad katt, även efter 20 år som i Mattes fall så finns minnerna och saknaden. Varje dag.
Vi tänker med på Semlan Wikki. Hur hon har det och hur de andra missarna på andra sidan har det!
Ha en skön helg! NosPuss från Sven och Signe
Mjau, i Katternas Himmel tror jag att det är ungefär som här: Lite mer sol i pälsen bara, ingen hunger och ingen nöd… En evig Frid liksom fylld av harmoni – att vara ett med SkaparKatten… Fint citat, det ska jag spara… TassKram Wikki