Morgonen grydde grå och disig idag. Semlan hade krupit upp i Stora mattes famn och spann för henne en sista gång. Och Stora matte viskade i hennes öra ”Lillmatte kattungen är på väg hit till dig, mammakatt!” Då spann Semlan ännu mer, och somnade matt…
SkaparKatten såg smärtan i både Semlans och hennes människors hjärtan och bad höstsolen lysa upp för dem så mycket som gick. Ute under tårpilsträdet där Landets djurkyrkogård är hade Stora husse varsamt grävt, granrisklätt och smyckat en vacker grav – en plats för Semlan mellan schäfern Hollin och Semlans son MewTwo.
Vid middagstid kom ”kattungen”… (Semlan har nämligen alltid betraktat matte som sin lite förvuxna kattunge…) och Semlan samlade sina sista krafter för att spinna en stund också för henne! 
Sedan åt hon en rejäl måltid med favoriten oxköttkattmat i tomatsås, avrundade med färsk grädde och tog en slurk vatten ur var och en av de fyra vattenskålarna…
Så var det dags för den sista resan… Semlan satt i Stora mattes famn och gick runt i huset och sade farväl… En stund satt hon på verandatrappan och försökte se ut över sitt rike – men ögonen orkade inte riktigt fokusera. Under den korta bilturen till vår snälla veterinär Maria jamade Semlan – men det var inte samma starka MJAU som vi brukat höra, det var mer ett viskat mjau till avsked.
När stunden var kommen var det alldeles alldeles stilla i KattHimlen. GrindKatten hade polerat Grinden och sin egen päls noga, och Grinden stod vidöppen, för en mycket Speciell Katt var på väg… Alla ÄnglaKatterna lyssnade gripna till mattes ord som ekade upp över Regnbågsbron: ”Jag älskar dig så oerhört, mammakatt! Men du får gå nu! Tack för femton fina år – vi kommer alltid att minnas dig!”
Och där kom hon uppför Bron – med så bestämda steg som bara en sköldpaddsfärgad katt kan gå, hennes päls lyste som en midnattssol…
SkaparKatten höjde tassen: ”Välkommen, Semlan vandrerska med rutiga tassar! Du har skänkt dina och många andra människor så mycket av din magiska kärlek och nu är din plats här i KattHimlen. Tiden finns inte här – så snart möter du dem igen…” Där blev han avbruten av att en stor eldröd hankatt helt enkelt bara klev fram och gav Semlan en väldig nosbuff! ”Mamma!” ”MewTwo!” Semlan började omedelbart tvätta sin store son mellan öronen! SkaparKatten bara log glatt… och nickade ”Det är fullbordat!”
15 år är en lång tid. Vi är alla rödgråtna här och tycker att det var det finaste farväl Semlan kunde få. Vilket liv, hela vägen från Ryssland!
Matte säger att sörja ett djur är såm att förlora en anhörig. Skillnaden är bara den att inte alla förstår det!
Tack för att vi fick ta del av denna underbara berättelse om Semlan. Matte önskar att vi kommer finnas kvar så länge för lillmatte också.
NosPuss till ER alla!
Sven och Signe
Mjau det blev mycket om Semlan idag, men jag hoppas alla förstår att hon varit och kommer att förbli en viktig katt för oss!
NosPuss Wikki
?
Tack – du om någon vet hur det känns! ? NosPuss Wikki
Tänk om alla katter (och människor och andra djur) ändå kunde få vandra vidare när det är dags på ett så fint och kärleksfullt sätt, omgivna av dem de älskar och som som älskar dem lika mycket! *torkar ett par tårar* Semlan kommer få det lika bra på andra sidan som hon har haft det hos er i livet!
*styrkenosbuffar till Matte*
ps
Du har en stor talang för att skriva på ett sätt som verkligen berör! Har du funderat på att börja skriva böcker eller krönikor eller liknande?
Matte och husse åkte mer än tio mil till Landet för att finnas och vara med och ta farväl – så viktig var en kisse för dem! ? Och så tio mil igen hem till mig och Nova. Så vi kunde tröstkrama dem! NosPuss Wikki PS Tack för komplimangen om texten…
Husse försöker skriva något tröstande. Men tårarna gör att han inte ser. Vi önskar att vi kunde säga något för att mildra den sorg ni alla känner.
Mjau, ni finns där och det känner vi! Tack! NosPuss Wikki
Med kärlek ?
/Malin
Tack! NosPuss Wikki
:´-(
Tack! NosPuss Wikki
Så underbart vackert skrivet, det rörde oss till tårar, vi vet hur det är att förlora en älskad katt, det går så ont så bara en som själv upplevt det färstår just hur ont det gör.
Wikkis matte har en vidunderlig förmåga att skriva så det går rakt in i hjärtat, dessutom är hennes beskrivningar så vackra att det gär ont. Undras om Wikkimatte nånsin funderat på den lingvistiska banan? Som Alice sa ovan, du har en fantastisk talang!
Stor kram till er alla , och NosBuffar
Från Matte och Indra
Åh tack för de fina orden! Det som är vackert blir det ju liksom lätt att tassa ned vackra ord om… Vi var trötta och ledsna allesammans men kände att det var viktigt att bevara den här stunden. Kanske inte lätt för alla att förstå att en liten katthemsmisse kan vara SÅ viktig, men det var hon för oss…NosPuss Wikki
Lilla Älskade ?……….
*gråter*
Mjau, en KärleksNos som fattas oss… Men ändå i hjärtat finns kvar! NosPuss Wikki
Så fint. Kram
Tack! NosPuss Wikki