Cozzmos på HittekatteriFokus skrev en tråd som sa något väldigt viktigt:
Kom och tänka på en historia jag har i en bok som passar er aktiva i katthem med mera perfekt! 🙂
Sjöstjärnor.
En turist kom gående på en övergiven strand i Mexico och han kunde snart skönja en annan man på avstånd. När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en by i närheten. Denne höll på att kasta saker i vattnet i jämn takt.
Turisten trodde att mannen kastade små flata stenar för att få dem att studsa, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av tusentals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.
Mannen förklarade för turisten att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Turisten blev förbluffad av mannens ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst.
– Det måste finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder, sa han. Vad tror du det har för betydelse att du står här och kastar tillbaka nägra av dem?
Mannen log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sade sedan:
– Det har betydelse för DEN HÄR!
Och i tråden svarade Stora matte:
Ja… Och när man tittar den där magra övergivna katten i ögonen, den där tufsiga kattkraken som följt en över den stora ödsliga parkeringens asfalt, förbi sopstationen, förbi barnens lekplats och tvättstugan, förbi alla grannhusen och fram till porten, så läser man frågan i dess blick: ”Ser du mig?”
Så fastän händerna värker av varukassarna man släpat på, och fastän man har lovat sig själv att inte släpa hem en stackare till, så sätter man sig ned på huk, sträcker fram handen och lockar ”Ja, jag ser dig, jag ser dig…. Kom!”
Sedan skymmer tårarna blicken när man känner den knotiga magra kroppen, den klibbigt stickiga smutsiga pälsen och alla sår, skråmor och fästingar, alla ärr och bulor – men ändå får en förhoppningsfull och varsam buff av en riven liten nos som tigger ”Fortsätt se mig, snälla?”
Inte för ett ögonblick tvekar man – och det har all betydelse… för DEN HÄR katten…
Känner ni igen er, alla katträddande änglar?!
Har precis sett ett klipp som jag såg på Rescue Ink’s sida på Facebook. Man kan inte rädda alla, men man kan göra EN skillnad o sen EN o EN till… Och för de som man räddar betyder det liv jämfört död och det är värt att kämpa för. Skickar länken till klippet, det är hemskt att se men det visar att det är värt att kämpa 🙂 http://animoto.com/play/XCOO0fTvdZOA8u654I94eA
Mjau, det är sant… Vi kanske har lite olika vinklar för vad vi kämpar för – men livet är heligt och katter är liv… NosPuss Wikki
Det var jättevackert skrivet. *tår på nosen* Vi verkligen ser den stackars kissen framför oss. *blundar och drömmer*
Mjau, tack – kurr! *buff* TassKram Wikki
Känner igen mig så. ALDRIG att jag skulle kunna svika den där kissen som ber om hjälp och hoppas så innerligt att man skall hjälpa. I ett sånt läge så finns ingen tvekan, jag ser det som ett utav mina viktiga livsuppgifter att hjälpa dom djur ingen annan ser. Som vanligt så berör ditt inlägg mig till tårar.
Å förlåt – det var inte meningen att få dig att gråta! Men jag förstår – du är också en av oss som vet, ända in i märgen!, hur det känns! Och ja, det blir en livsuppgift! *kurr* Skönt att du finns! TassKram Wikki
Så sant, så viktigt, så bra uttryckt! (Båda historierna!) Kurr och burr.
De kompletterar varann! TassKram Wikki
Ja precis! Katter förtjänar att ha lika bra liv som allt annat, därför gillar jag din blogg att höja kattens status för den är verkligen dålig i samhället. Känner en tjej som jag inte längre har kontakt med, men läste att hennes katt sprungit bort och hon reagerade inte nämvärt. Jag skulle brista av smärta. Sen kan jag tyvärr pga sjukdom inte vara aktiv ute i räddningskarusellen men jag stödjer mitt lokala katthem o ger till mängder av sidor som får mat/kattsand mm om man klickar en gång per dag 🙂
Tack Jeanette och heders till dig! Ja alla kan inte vara jourhem eller krypa i buskarna och leta hemlösa skyggisar – men då är den sortens hjälp och stöd som du ger riktigt ovärderligt, för det är sådant som också behövs i allra högsta grad! Alla kan räcka ut en tass på sitt vis, och det tackar jag ödmjukt för! *nospuss x 100* TassKram Wikki
Hej Wikki!
Det är våran husse som är Cozzmos.
Cosmos var namnet på husses första katt.
I alla fall har husse skrivit ner en ny historia från sin favoritbok, ifall du inte har sett den!
/Nosbuffar från Sörping!
http://hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=f4acd855-ac0e-4ce8-858c-016df1d32651&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=1
Mjau, men vad häftigt! Jag hoppas att husse inte har något emot att jag lånade ”hans” text, jag var noga med att tala om hans länk ju!? *spinner* NosPuss Wikki
Hej igen!
Absolut inte!
Husse kände sig bara hedrad att ”Wikki den store”, copy/pastade lite! tihi
Och boken husse skrev ur hade tillstånd från 25 andra böcker! hahaha
Tack! *svansdans* NosPuss Wikki
Ingen fara Wiki, bara jag som är så blödig ibland. Historier om hemlösa katter berör mig rakt i hjärtat.
Ja, jag vet verkligen enda in i märgen hur det känns. Min första egna katt var en sån där mager och utmattad katt som hade som högsta önskan att någon skulle se honom. Jag såg honom och han fick stanna hos mig och han gav mig så mycket kärlek och visade sån enorm tacksamhet.
En annan gång när jag var väldigt liten sisådär 5 år kanske så kom en hemlös katthona fram till mig och jamade och jag följde efter henne och hittade hennes ungar i en källare. Jag ville så gärna hjälpa men min mamma som inte alls har samma kärlek till djuren sa att jag inte fick ta med katterna hem. Jag önskar så innerligt att jag kunde ha hjälpt dom. Den händelsen sitter fortf kvar och när jag flyttade hemifrån för 5 år sen bestämde jag att en sån sak aldrig får hända igen, aldrig att jag skall svika en katt som ber mig om hjälp. Kram
Vi är nog många som känner samma sak. Och alla kan inte vara ambulansförare, en del kan sköta det andra praktiska – men alla slags räddande kattvänner behövs. Skönt att du är en av dem! NosPuss Wikki