Tävlingsbild nr 29

En underbar räddningshistoria följer bilden av katten Bulan:

Det här är en rörande berättelse med två jätteviktiga saker:

1. Lyssna på din katt! Det kan betyda skillnaden mellan liv eller död… I det här fallet var det kloka människor som lyssnade på sin Murres signaler om något utanför, vilket troligen räddade Bulans liv!

2. Ge inte upp! Även om det ser hopplöst ut! Bulans människor tog in honom fast han verkligen var riktigt eländig och efter massor av vård och bekymmer så kom den där stunden på bilden ovan: När han äntligen kunde lämna sin ”karantän” och bli ett med familjen… Bulan ser fortfarande medtagen ut, men kan ni förstå vilket lyckligt ögonblick det var?

Här kommer hela historien från Bulans matte Jeanette:
”Hejsan Wikki. Här kommer ett bidrag till, det är inte den festligaste kattungebilden, men för oss betyder den allt. Här kommer historien: Det var när det började bli minusgrader ute om nätterna 2007 som jag o min man var ute o gick vår vanliga runda, i en skogsdunge såg vi en liten katt, men eftersom det var mycket katter där vi bodde antog vi att den tillhörde någon, så gick några dagar. En dag var jag på jobb men min man var hemma, i hushållet fanns en hund och en katt (Murre). Murre börjar föra massor av liv i köksfönstret så min man går ner för att kollaom det var en fågel eller nått som gjorde honom upprörd. Därute i kylan sitter den lilla kattungen och jamar. Min man såg nu att det var en jätteliten kattunge och att det var samma som vi sett några dagar tidigare. Han gick ut och försökte fånga den, efter en timme av följa john så satt katten helt stilla och han kunde ta upp den i famnen. I samma veva hade jag kommit hem och tyckte det var konstigt att inte min man var hemma. Sen såg jag honom komma gående med något i famnen. Vi tog in kattungen på den lilla toaletten, såg hur sjuk den var och framförallt hur mager den var.Man behövde inte klappa den för att se att det var bara skinn o ben. Kattungen fick lite mat och vi kollade om den hade några ”nötter”, men det hade den ej så vi trodde det var en flicka så den fick namnet Bulina, den var så bulig att ta på ju. Vi ringde veterinären och beställde tid genast, stackaren såg så svag ut och hostade och nös hela tiden. Den kräktes oxå massa mask, så den fick vara kvar på toaletten för att inte smitta Murre. Veterinären konstaterade att det var en pojke (Inga ”nötter” ännu, det var han för liten för), att han hade kattsnuva, att han var alldeles för mager och hade magen fullmed mask. Hon sa att han hade inte överlevt länge till utan vård. Nu var det självklart att Bulan (snabbt skifte av namn) skulle få vård och bli en del av familjen.

Denna bilden är så underbar för det är första bilden vi har på Bulan och den är tagen när han var smittofri med kattsnuvan och fick komma ut och vara med resten av familjen. Han ser fortfarande svag ut på bilden och det krävdes 3 behandlingar innan han slutade kräkas mask. Han blev rumsren fort och växte snabbt till sig. 

”Nötterna” kom och han blev som en pest och lät inte Murre få vara ifred, men efter kastrering så lugnade han ner sig och nu leker de jättefint och det är sällan det blir nått fräsande. Han är nu i november 3 år och väger 6 kilo. Vi älskar Bulan och han älskar oss, han ligger på en när vi tittar på tv, han ligger framför tangentbordet och han ligger vid fotändan i våra sängar när vi sover. 

Hälsningar Jeanette!”

Tack Bulan, Murre och Jeanette för att vi får dela denna härliga berättelse!! *rörd tår på nosen*

Skickar även med en bild där han är större och ligger brevid Murre som hjälpte till att rädda honom in i värmen och till ett bra liv.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki