”Mamma Katt skälver till, där hon ligger och slickar sin nyfödda unge. Trots värmen darrar hon och matt av trötthet och födslovåndor sjunker hennes huvud ned och hon somnar. Ungen, en liten randig hane, blind som alla nyfödda, är lyckligt ovetande om bekymren och diar sin sovande mamma. Bredvid honom ligger två tysta syskon, fortfarande blöta och alldeles för stilla, för Mamma Katt har insett att de inte kan klara sig och därför inte brytt sig om dem…
Kattmammans bo är en stor blå sandbox av glasfiber, en sådan som kommunen ställt nästan mitt i en vägkorsning för att sanden ska finnas till hands för vintern. Den har glömts kvar, blivit påkörd och ett hål i ena kanten blivit ingång för en höggravid mager katt, som förtvivlat letat ett tryggt ställe att föda sina ungar på. Utanför rusar en dygnstrafik på ungefär tusen bilar, det är bullrigt och avgaser – men den lilla katten har saknat valmöjligheter. Hon ligger svag och apatisk hos sin lilla unge.
Mitt på dagen gassar solen på den blå plastlådan. Som tur är håller sanden inuti kvar en del av markens svalka, men det är ändå väldigt varmt där inne. Mamma Katt märker det inte. Hon vaknar inte ens. Ungen piper oroligt…”
Ibland griper en kattängel in. Fast den här gången var det en hundängel, vars hörsel registrerade det svaga kattungepipet. Schäfern Lydia, polishund, gjorde en så plötslig markering att hennes matte höll på att ramla över henne. Kattungen pep igen…
Kattmamman fräste bara mycket svagt när Lydias matte lyfte över henne och ungen på sin jacka, men mer orkade hon inte protestera. Några minuter senare var de på väg till djursjukhuset i polisbil. Ibland är det så väl att hundänglars mattar har bra kontakter.
Det här hände för ganska exakt ett år sedan. Hemma hos Lydia bor idag den fina randiga katten Sandy och hans mamma Gnistan. Det borde ha varit en glädjens fest när Sandy föddes, men…
Lydia dök upp just när den sista gnistan av liv höll på att lämna Mamma Katt. Det blev intensivvård med dropp på djursjukhuset och länge trodde ingen att den magra och uttorkade Mamma Katt skulle överleva. Sandy hade fått den sista vätska hennes kropp kunde frambringa. Det hade knappt ens gått att ta ett blodprov på henne och hjärtat slog så svagt…
Men katter har seghet utöver mycket annat. Sandy fick flaskmat en gång i timmen och fick ligga hos sin mamma, han mådde trots allt rätt bra. Det enda som visade att Mamma Katt däremot levde det första dygnet var att hon andades. Hon baddades med fuktiga tussar i munnen och svalget och fick skyddande gelé i ögonen eftersom hon knappt blinkade ens. Först en bit in på det andra dygnet öppnade Mamma Katt ögonen, lyfte huvudet och tittade upp. Så nosade hon på sin unge och somnade igen. Djursköterskan log. Nu skulle Mamma Katt klara sig.
Ingen katt skulle behöva uppleva det här. Men ändå händer det där ute, om och om igen. Vakna, människor, och ta ansvar!
-
Kastrera och ID-märk ALLTID din katt!
-
Stöd Ditt Lokala Katthem!
-
Om du kan: Öppna ditt hem för en hemlös katt!
Oj, nu bankar mitt lurviga hjärta som bara den. Vilken tur i all otur, att mamma katt och hennes överlevande unge, blev hittade av någon som brydde sig. *torkar en tår*
Mjau, fast jag måste ju tillstå att tjänsthunden Lydias officiella namn är ett annat, så att hon inte för problem med att ha nosat samt utnyttjat patrullbil utanför tjänstetid… *bliiiiink*
NosPuss Wikki
Det var länge sedan det gamla uttrycket ”som hund och katt” fick en positiv betydelse för mig. Tänk så fint att han råkade passera just när det pep inne i lådan. Hoppas människor vaknar och förstår att de ska ta hand om sin katt, kastrera den, ge den ett livslångt hem och stödja sitt lokala katthem. Tack Wiki för att du skriver så fint.
Tack Kattson! Du är väldigt viktig du också!
NosPuss Wikki
Åh, berättelsen fick mig att gråta! Nästan varje dag överraskas jag av hur svårt det är för en del katter, men som tur är överraskas man ibland med att saker går bra. Önskar det fanns fler som engagerade sig och värdesatte liv!
En sådan här dag behöver man lyckligt slut på åtminstone någon berättelse!
NosPuss Wikki
Matte skänkte precis lillmattes barnbidrag rättvist fördelat på 4 katthem.
Den här historien är så sorlig och så vackert skriven Wikki, du borde verkligen samla dina storrys. Både matte och stormatte hjälper till att skriva så fint.
Vet vi tjatar men vi menar allvar! Det borde sparas, präntas och ges ut!
Vilken tur de hade att det var en så duktig hund och en så klok matte!
TassKram Sven och Signe
Er matte borde ha stor medalj för generöst gott hjärta. Må hon alltid känna den tacksamhet som det ger henne tillbaka! *spinner* NosPusS Wikki
*tårögd*
En tass för Lydia!
Skönt med lite goda slut efter läsningen om Grödinge! Här kan ni få se ett gott slut till
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7425150.ab
*tasskramar*
Mjau tack för härligt tips! Kommer i bloggen i morgon.
NosPuss Wikki
Det allra mest tragiska är att på ett fall med lycklig utgång finns hundratals motsatta. Det här skulle inte behöva ske om människan insåg att kastrering (och id-märkning) ingår i varje katts rättighet. De hundralapparna som en kastrering kostar (jag vet, ca 10 st för en hona) skulle spara så mycket olycka och smärta!
Lydia med matte är stora hjältar i min värld där jag ser så många som inte alls bryr sig. Dagens största kasse hundgodis och bukett med rosor till Lydia och matte!
Mjau jag vet att Lydia och katterna läser det här och ler! *myser*
NosPussar Wikki
Oj mitt hjärta svämmar över vilken historia, och vilken kämpe mammakatt är och vilket passande namn, jag kommer nog aldrig att förstå varför man tillåter sig att överge sin katt så illa, vilken tur att hunden hörde dom, och att polisen lät katterna bo kvar hemma hos sig, all eloge till henne!
Tänk vad ett litet litet pip kan leda till…TassKram Wikki
Så sorglig berättelse, men som tur är med lyckligt slut. Matte blötte ner våra pälsar alldeles när hon läste detta. Så fint gjort! Och så fint skrivet! Kurr och burr.
Mjau, ska jag komma och blåsa er torra igen!? Det var ju inte meningen att ställa till!??! NosPussar Wikki
Läser med tårarna rinnande utefter mina kinder….Underbart tassat/Jam Jram NosePûssar & litet ”Voff” från oss!!!!
Tänk att ett litet pip kan göra sådan skillnad?! NosPussar Wikki