Gråt inte nu utan lyssna bara:
Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!
Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…
Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!
Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.
Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.
Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det Eviga Livets Katt, där jag är nu.
Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.
Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset precis mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!
Din AllraKäraste ÄnglaKisse 
(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte – låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)
Den griper fortfarande om mitt lurviga hjärta. *sniff*
Mjau, ditt lurviga hjärta är så förstående. *spinnerTassKram Wikki
Wowmjau! Så vackert och tröstande skrivet *sniff*! Vi och matte tror på det här! Din Stora matte har verkligen begåvats med känsla och talang för uttryckandet av känslor, hon kan skriva hon =^:^=! Dessutom har hon ”begåvats” med ett stoooort hjärta verkar det som!
Tasskramar
Det är nog ett släktdrag på bra mattar jag valt?!! *fniss*Stora matte bugar ödmjukt för kattplimangerna!NosPuss Wikki
Så vackert och sorgligt och gripande . . .
Får mig att tänka på min älskade Rasmus som dog i början av november. Jag ville så gärna träffa honom i hans nya tillvaro, åtminstone en gång till. Jag ville så gärna tala om för honom hur mycket jag älskade honom.
Någon tid efteråt fick jag faktiskt träffa honom i en dröm som var precis lika verklig som det vanliga vakenlivet. Jag smekte hans mjuka päls och talade om för honom hur mycket jag älskade honom. Han strök sin kind mot min hand. Allt var så verkligt! Det var först när jag vaknade upp som jag insåg att jag drömt.
Någon tid senare, när jag ännu inte hunnit vakna helt, hörde jag honom jama jättehögt. Jag kände så väl igen hans klara vackra röst.
Det är en stor tröst att veta att han finns någonstans i en annan dimension och att han har det bra.
Mjau, ni behövde det där drömmötet, både du och Rasmus… Vi gör så där, vi katter, tassar mellan världarna emellanåt! *spinner tröst*NosPuss Wikki
Wikki, våran matte är lite känslig nu! Hon är borat från lillmatte på dagarna denna veckan, nåt med jobb tror vi. Synd för vi får inte läsa din blogg!
Det här var det vackraste matte har läst, hon grät floder! Vi myser bara i solen : ) Lillmatte pratar och säger mamma nu : )
Hoppas din matte kryar på sig och sagan om Saga var så fin! Hon fick ett kärleksfullt hem och det är det viktigaste!
NosPuss i massor! Hoppas du inte blir sjuk nu : ) Matte har fångat oss i de vackraste sola-oss-i-solen bilderna ; )
Sven och Signe
Då måste jag kika in hos er SolNosar! *spinner*Jag tror inte människosnuva hoppar över på katter… TassKram Wikki
så oerhört vackert skrivet, och så tröstande, återkommer flera gånger för att läsa raderna om och om igen
Maggan47
Spara hela inlägget på din dator och ta fram när saknaden blir stor?! *tröstbuff* TassKram Wikki
Sörjer förståss fortfarande min Buse oerhört o lånar gärna detta vackra gripande farväl till min hemsida, när tårdimmorna lättar så att jag hittar dit.
Du är jätteduktig Storamatte.
Min mejl vill inte skicka meddelande så jag skriver så fort den vaknat till liv igen
Nospussar till dig du söta baknakna Wikki( spelar ingen roll ju)
Nalle
Det får du jättegärna låna, det är ju meningen! Alltsammans är skrivet för att vara till tröst för den som sörjer och saknar sin kisse. *tröstbuff*TassKram Wikki
Guldtassar till dej för dessa fina tröstande rader, så fint så vackert..
Jag fick länken bara några minuter efter att vi haft bisättning och jordfästning för vår älskade lilla Lucia som hastigt blev drabbad av sjukdom…
Tass!
Lizette
Tack för att jag fick ge en liten liten tröst – men den kärlek du gett Lucia kommer alltid att finnas, eller hur?! NosPuss Wikki