Laban hittade hem – nästan…

Ibland sker små mirakel… Ibland blir väldigt mycket fel, men ändå rätt… Ibland är verkligheten fantastisk!

Den här katten hittades, tovig och mager, av omtänksamma människor i Älvängen norr om Göteborg och lämnades in till Blå Stjärnan, eftersom de inte kände till något bättre ställe. Där blev tovorna bortrakade på honom och hälsan stabiliserad. Han var ID-märkt men inte registrerad, Blå Stjärnan fick inte fatt i någon ägare trots annonsering, så beslut togs om att han skulle avlivas.

Men då ryckte Katthemmet Tigerharen in och tog i början av april hand om den magra katten. Han fick namnet Aslan och placerades i ett jourhem för att kunna ”äta upp sig”. På hemsidan lades en annons på ”En sällskaplig och trevlig herre som säkert haft ett fint hem en gång.” för vidare adoption.

Men som ni ser på bilden från jourhemmet hos snälla Johanna, så sitter Aslan och funderar intensivt: ”Hur ska jag gå för att hitta hem, bara jag kommer ut??!”

Givetvis kontrollerar Tigerharen och Blå Stjärnan med polisen och andra katthem i Göteborg om de hört någon som saknat Aslan, men utan napp. Det här visar hur viktigt det är att inte bara märka utan också registrera sin katt, i antingen Sverak eller SKK:s register.

Historien om Aslan visar också på hur bristfällig polisens hantering av upphittade djur kan vara. Visst ska man polisanmäla en upphittad eller bortsprungen katt, men det finns inga garantier för att det räcker!

I annan del av Göteborg fanns en familj som sökt och sörjt sin saknade katt Laban hela vintern. Matten Linda berättar på sin blogg: ”I oktober-november 2009 skulle vi åka på semester. Hundarna fick åka på sitt pensionat och kissen Laban skulle till min kompis i Nödinge, på andra sidan älven från oss sett, där han varit tidigare när vi åkt på semester. Allt verkade gå jättebra. Laban gick ur sin transport, gick genom huset och intog läget under sängen, efter att ha blängt bort den katt som låg där. Till saken hör att Laban varit Kung i det huset…. men nu fanns där några små nya fröknar.. så … det passade inte tydligen…. Ja, så Laban bestämde sig för att ’gå hem’! Vid första bästa tillfälle som han fick gå ut .. så stack han!”

Förr hade han skött sig exemplariskt och gått in och ut utan bekymmer i detta hem. Lindas vän var ute och ropade och letade.. satte upp flygblad, och kontaktade t o m en djurpratare, som menade att Laban bestämt sig för att gå hem!

När Linda kom hem efter 2½ vecka var Laban fortfarande försvunnen.
Hon försökte anmäla honom försvunnen hos Polisen men blev bara slussad runt. Via nätet gick inte att polisanmäla och det sista telefonnumret hon fick där svarade aldrig någon trots att hon höll på att ringa regelbundet i en vecka.Linda hittade en hemsida där hon lämnade en efterlysning på Laban, kollade på Blocket och en massa kattställen – men ingen Laban.

Så kom värsta vintern i mannaminne! ”VAR var min kisse??? Var han död? Hade han hittat någon vänlig själ som förbarmat sig över honom?” Linda var fruktansvärt orolig – Laban är en katt som inte går fram till någon ute, så VEM skulle kunna få fatt i honom?

I mars ringde en man från Älvängen som sett en katt som liknade Laban under kyrkan där. Familjen åkte dit upp flera gånger och letade utan resultat. Mannen lovade att fortsätta hålla utkik men Laban sågs inte till något mer.

Men så tidigt på morgonen 28 april pratade en kvinna in ett meddelande på Lindas mobil och sade: ”Jag har sett en annons om en katt som liknar din. Jag hittade din efterlysnings-annons och de är så lika så har du inte fått fatt i din katt tycker jag att du skall kika där!”

Det visade sig att Laban verkligen VAR i Älvängen. Det var Lindas katt som var under kyrkan, men han hade sedan förflyttat sig vidare upp igenom samhället till skolan. Laban hade nämligen nästan hittat hem… Älvängen ligger nämligen i exakt samma höjd på kartan som Kareby där familjen bor. Det var bara ett problem: Den stora Göta älv var i vägen! Laban kunde inte ta sig över!!! Så han stannade kvar i samhället där….

Dessutom, just katthemmet Tigerharen hade Linda inte hittat på nätet… Men det hade andra! Och därifrån rullades allt igång med telefonsamtalet, och tack vare dessa vänliga människor som brytt sig och ingripit, kom katten Aslan-Laban äntligen tillbaka till sitt hem!

Här vilar han ut med nya kompisen Brisa…

Linda skriver: ”Fortfarande förundras jag över att Laban ÖVERLEVT ensam hela denna vinter!!!!! Vill ni hjälpa oss och Laban att visa vår tacksamhet?? Skänk gärna en liten slant i Labans namn till Tigerharens postgiro:  16 07 71-2!”

Så jag säger som vanligt:
– ID-märk alltid din katt, men kom också ihåg att registrera ID-märkningen så spårning av upphittad katt kan fungera!
– Och stöd Ditt lokala Katthem!              =^:^=

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki