Norrman med 191 katter

Spire Elias Gunnarssønn påstår lugnt och tryggt att alla hans katter har det helt gott och mår bra, varpå han häller ut en burk kattmat rätt ut på golvet. Från alla håll kommer katter i alla former och färger störtandeoch slukar maten… Det är en ren chock att se katthavet som böljar fram och tillbaka i videon från NRKs lokalTV!

Miljön för katterna är helt osannolik – det finns inga kattlådor utan golvet är täckt med drivor av tidningspapper, pappkartonger och kassar. Soffan är fullständigt sönderriven, och katterna springer runt i ett enda myller. Kattägaren påstår att han bedriver en forskning om ”snökatter” (Alltså polydaktyla katter som vi kallar skeppskatter) och alltså bedriver en medveten avel för detta.

Mitt i allt elände verkar katterna ändå sociala, keliga och nyfikna. Inga rädda ögon syns, utan tvärtom kommer de kilande och puffar på tv-reportern. Katterna är förhållandevis vid bra hull och de flesta ser rena och fina ut – men somliga sägs vara under behandling för kattherpes (!) och ”ska bli bra”.

Men det går inte att se annat än tragik i detta, för även om denna norske kattägare verkligen intalar sig att hans katter har det bra, så är han så rädd att någon myndighet ska ta hans katter att han aldrig vågar bege sig hemifrån ens en enda dag. Han har nämligen fått klagomål – stanken i huset lär vara obeskrivlig – och inspektion har gjorts av djurskyddsmyndigheten Dyrevernsnemnda som ville att antalet katter skulle minskas till fem stycken. Men Gunnarssønn överklagade och har nu alltså fått rätt att ha kvar sextio katter!

Myndigheterna har svagare lagar än i Sverige att ingripa: ”Dyrevernloven er veldig generell. Så lenge kattene ser ut til å ikke være vanskjøttet, kan vi ikke gripe inn.” säger man.

Vilket för mig är helt obegripligt – vanskötseln är ju UPPENBAR! Enbart faran att katterna skadas kroniskt i luftvägar och ögon av ammoniak-ångorna från kisset som alla dessa katter måste avge är skäl nog… Jag har sett snuvkroniker bland katthemskatter som kommit från mycket mindre grupper än denna – och det är illa nog, de kan behöva livslång medicinering. Norge, Norge…. jag kan bara gråta!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki