Heja Marita, katthemmets ordförande…

Tack för att du står på dig och håller fast vid katthemmets stadgar!

128
Ett av Örebro katthems jourhem är just nu i blickfånget för radio och tidning efter en besiktning av Länsstyrelsen, som avslöjat vanvård. Hundarna var instängda i burar och katterna gick utomhus. Inomhusmiljön var mycket smutsig med tjocka lager intorkad djurspillning i flera rum. Det märkliga är att jourhemmet ändå, bara efter lite städning, får behålla sina djur (9 katter och 7 hundar) trots att de uppenbarligen mådde så dåligt att de borde ha omhändertagits, och befann sig i en miljö som inte skulle ha godtagits alls. Katthemmet har under en längre tid försökt få igen katterna från detta hem utan att lyckas, och fick alltså inte heller hjälp av Länsstyrelsen att ordna saken.
129
Länsstyrelsen kräver istället nu bättre egenkontroll men passar samtidigt på att begära att katthemmets stadgar bör ändras så att det blir tillåtet att avliva extremt skygga katter. Ett par sådana kommenterade inspektören på i fallet ovan: ”De ligger intryckta under soffor, under badkar, vad som helst som de kan gömma sig under och vill inte alls komma fram. Vi bedömer att de är utsatta för ett lidande och den enda åtgärden vi kan rekommendera är tyvärr avlivning av katterna. Vi anser att de inte kan rehabilitera sig.”
kattbild1

Men enligt katthemmets stadgar är inte skygghet ett fullgott skäl för avlivning. ”Tvärtom” säger ordförande Marita, ”Vi på Örebro Katthem kommer ALDRIG att medverka till att avliva en fullt frisk katt, det strider mot våra stadgar. Det är också grunden till att Örebro Katthem en gång bildades för 7 år sedan. Vi har ju också åtskilliga bevis för hur man kan lyckas vända för en kisse som inte haft så goda förutsättningar tidigare.” Bakom Marita ställer vi oss, alla vi som också anser att även en skygg katt har rätt att få chansen till ett liv och till ett hem! Skygga katter ska få leva!

(Lite märkligt är det också att Länsstyrelsen pratar om katter under badkar, när alla katter påstods vara utomhus?)

Sedan kan man ju undra vad som får Länsstyrelsens representant att tro att det faktum att katten inte vill komma fram till ett antal helt främmande personer som kommer inklampande i dess hem är ett bevis på skygghet som skulle komma sig av att katten lever i stress och lidande? Det enda det bevisar är att katten lider av och är skygg för dessa främlingars besök! Många av våra tama och sociala kollegor i hem runtom hela Sverige beter sig exakt likadant när det kommer främmande människor i deras miljö…

__large141

Vi behöver ju bara se på oss katter här hemma: Jag möter alla glatt i dörren och sprider gärna päls på varenda främling, medan Nova är blyg och vill smyga sig undan bakom något när det dyker upp nya gäster. Ändå är Nova en helt ostressad och mycket trygg och lycklig katt! I all hantering av katter måste man först relatera sig till den enskilda katten, vinna dess förtroende och tillit, innan man kan närma sig. Alla katter kommer inte och lindar sig spinnande runt benen på främlingar! Och det betyder inte att de lider av det…!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

20 reaktioner till “Heja Marita, katthemmets ordförande…”

  1. Jag ställer mig bakom Marita och dina ord till fullo. Jag har 4 katter hemma som kommer från katthemmet. ALLA var skygga och rädda när de kom hit. De vill nu helst ligga på magen på mig när som helst. De leker och stojar, pratar och gosar. MEN…när det kommer folk, så är det instinkten som tar över och de gömmer sig EN STUND för att sedan kunna ropas fram. Wikki´s matte, husse och gamla matte var hemma hos mig i höstas och kan nog intyga att dessa fd superrädda kissar betedde sig normalt. Vad de varit med om i sitt liv innan katthemmet, vet bara de om…men, vissa beteenden sitter långt inne i själen, men med rätt hand, så kan det vända.

    Kramisar

    1. Mjau, det kan vi alla intyga – BMs skyggisar har ett underbart liv och mår hur gott som helst – men de skulle inte visa sig för någon om de inte själva ville! Och din kärleksfulla hand har varit rätt för dem!
      NosPuss Wikki
      PS: Människorna tyckte jättemycket om att få hälsa på!

  2. Bra att du tog upp detta Wikki! Tack! Läste artikeln tidigare idag och blev väldigt fundersamma och beklämda. Du tar i din blogg upp aspekter av det hela som är väldigt viktiga och reder också ut ett och annat om katthemmets roll och agerande. Länstyrelsens representant verkar var oerfaren vad gäller katters beteende i specifika situationer och ha sämre kunskaper i kattetologi (…?) och förvirrad (fanns badkaren utomhus….?). Beslutet sedan … vad säger man?! Sista stycket du skriver är toppen toppen! Många tasskaramar på dig!

    1. Å tack så jättemycket för berömmet!
      Men jag måste ju bara försvara ”mitt” katthem för jag tycker de är toppen som faktiskt både räddar, rehabiliterar och ger hem till ALLA sorters katter… LST har i vissa jourhem klankat på magra katter – ja då skule de ha sett hur katterna såg ut när de kom in, och hur mycket bättre de blivit… *suckar*
      NosPuss Wikki

  3. TACK….det tyckte vi 4 också…fast det satt lite långt in…hehehe. Jag (Vännen) har hört talas om hur rädd min mammas första katt, från katthemmet, var när hon träffade henne. Hon låg i ett papphus, i en bur…och visade sig inte. Min mamma var mycket där och städade och gosade med katterna då och tänkte en dag…att nu FÅR du inte ligga och trycka i kartongen längre. Det hade då gott 3 veckor, hon gick bara ut när ingen människa var i rummet. Min mamma, satte sig på golvet och efter att ha tittat in i dörrhålet så trevade hon sig fram till nacken och började knåda. Efter bara några minuter så började det kurra där inne och mamma tittade in i hålet igen. Det hon trott var örspetsen var visst SVANSSPETSEN istället…och summan är att mamma suttit och kliat rädda kissen på baken istället. Men, Sickan (som hon då hette) tyckte tydligen hon var okej, hon hade ju inte tagit tempen, eller något annat otäckt…så hon gick ut ur kartongen – för första gången på 3 veckor och gick direkt upp och la sig i mammas KNÄ…med magen i vädret. Blicken hon fick sa…..jag litar på dig och är din nu och för alltid. Det tog 3 veckor till innan hon visade sig för andra…men, så fort mamma kom så var det vips, ut ur kartongen och upp med magen, för här ska det gosas. När hon senare flyttade hem till mamma och fick ett nytt namn – Molly – så var hon visst en gospropp hela tiden, apporterade saker, älskade små studsbollar, rusade runt och busade och så fort mamma tittade på henne…så magen upp i vädret igen…*ler*.
    Hon fick tyvärr bara 2,5 år till och fick somna in hemma i köket och slippa den hemska stora tumören och bukvätskan. Hon är mycket saknad ännu.

    Vad jag och mina fyrfota kompisar vill säga om detta…är att en skygg/rädd/försiktig katt lyssnar ju inte på vad människorna SÄGER (att allt är bra, de är snälla osv) utan det är gärningarna och kroppspråket som talar. Har katten då haft sådana erfarenheter som säger att man inte ska lita på människor, trots att kroppsspråket kan vara milt och bra…då MÅSTE man ge dem den TID att förstå att vad människan säger med kroppen faktiskt är SANT…och inte kommer att ändras.

    Själv så blev jag kallad ligist och vart portad hos en veterinär…för jag var visst väldigt elak och hemsk, sa några…bet, gjorde jag också några gånger. MEN, när jag trodde att mitt liv skulle bli så…att jag inte ville vara med andra katter, utan bara ligga i en hylla och titta ut…så träffade jag mamma och hon gav sig inte, Var gång hon kom till jourhemmet, så hälsade hon på mig, drog fåniga snören framför mig osv. Men, en dag märkte jag att, jag faktiskt tyckte om att hon kom, pratade lite och drog sina snören och en dag, så tog jag faktiskt mod till mig och tog tag i snöret och efter den dagen, så längtade jag till nästa gång hon skulle dyka upp. En gång stod jourmatte och mamma och pratade i köket och mamma gosade med en av jourmattes katter. Jag ville att hon skulle vara med mig, så jag gick faktiskt in i köket och hoppade upp på bordet och började stångas med kattkompisen. Sedan kände jag en hand på ryggen och kinden…det var mamma. Jourmatten hade inte lyckats klappa mig, så med hjälp av mammas hand, så gillade jag även det.

    Ja, hur det var, så hamnade jag hos mamma…och jag har utvecklats, säger hon. Jag pratar och har nog ganska många ”ord och meningar”, jag busar och rusar omkring och så fort mamma säger puss, så kommer jag som ett skott – för då ska vi pussas och gosas. Ligga på hennes mage i sängen är härligt…eller framför datorn.

    Förlåt att det blev långt….men, jag vill bara visa, hur en skygg och rädd katt kan bli en helt underbar vän till tvåbenta.

    Mjauisar på er alla

    1. De här underbara berättelserna måste jag bara få återge på bloggen i morgon…
      Matte säger att dina katter är helt underbara!
      TassKram Wikki

  4. Riktigt sjukt att man inte blir ifråntagen både katter och hundar, DET om något är ett problem.Tasskram

    1. Mjau men med tanke på att vid andra ställen med betydligt färre problem, så agerar LST åtskilligt hårdare – det är ingen bra signal till hur likhet inför lagen ska fungera heller. Suckar Wikki

  5. Med den uppfattningen skulle mina katter också avlivas!!! De är uppfödda med kärlek men kommer inte alls fram när det kommer okända personer som stövlar in!! Allt enligt hur jag vill ha det!! Skulle personer komma in på det sättet dessa inspektörer kom in önskar jag vid gud att katterna mina gömmer sig!! Ingen okänd skall kunna få en chans att ta mina katter!
    Kommer katter fram till okända som kommer in till en på det sättet så är katten sjuk och skall kanske avlivas av den anledningen…

    1. Jag ser ironin i den sista meningen – ja i det stora hela så är ju skyggheten en självbevarelsedrift… Och den är inte statisk, dvs katten ändrar sig om förutsättningar ändras. Precis som vi människor!
      NosPuss Wikki

  6. Å, vad skönt att du inte tyckte det var jobbigt att läsa allt…fick ju se att det var en mindre mastodont-novell….hehehe.

    Visst får du använda det i bloggen…självklart och vi tackar här för att du tycker det är tillräckligt bra för din blogg.

    Kramisar

  7. Blir så arg att jag skakar över dessa empatilösa viktigpettrar som är på totalt fel plats alltså de ska skydda djuren som inte kan föra sin egen talan men de förgör dem istället
    Håller helt med Örebro katthem som har allt mitt stöd i detta.

    1. Ligger mycket i din kommentar där: De ska skydda djuren men förgör dem istället. De kanske med andra ord borde ta hand om sig själva och förbjuda sig att jobba med djur???! ^^
      NosPuss Wikki

  8. Vad tusan… möblerar de i trädgården med soffor och badkar??? Det var ju inte illa… Undrar om de som kontrollerade egentligen var där alls? Man kan undra – Är avlivning deras standard recept? Inte utan att man blir mörkrädd.. Uppfattningen att de ska skydda djur har de tydligen missat i sin utbildning och detta verkar lika snett som att vi som rehabiliterar sjuka, skadade eller övergivna vilda djur INTE får rehabilitera tex rådjur, räv,älgkalv osv.. deras recept där- AVLIVNING!
    Suck nu fick jag ett påslag av hjärtat så nu får nog Slumpen värma mig ett tag..
    Kram Jam o Spinn

  9. Usch, vad hemskt att folk kan bete sig så! Självklart har skygga katter samma rätt att leva! Hade inte min sambo vart allergiker hade jag hjälpt så många katter jag kunnat! Det svider faktiskt lite i hjärtat när jag ser de små liven lida, och jag kan inte hjälpa dom… =(

    1. SOm allergiker men ändå kattälskare kan man ju hjälpa till på andra sätt, t ex skänka saker till loppis eller göra saker som kan säljas, osv. Då gör man ju något bra ändå!
      TassKram Wikki

Lämna ett svar till Helena/Simson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *