Önskar att det varit av andra skäl

I lördags kväll kom jag in bland de 25 ”Mest lästa just nu” på Metrobloggens Topp100-lista. Det tassade uppåt så att ett tag var jag på plats 22. Och på nästan samma plats, 21, ligger jag just nu i skrivande stund. Men är jag glad? Nej, jag grät så det skvalade om morrhåren då. Och det känns en klump i halsen nu också. För jag är där av ”fel anledning”!

Topp100-listan baseras på hur många sidvisningar man har haft under den senaste dygnsperioden, d v s att många besökt ens blogg och läst inläggen. Och visst – det är väl vad man verkligen vill hela tiden när man skriver, bli LÄST.

För mina inlägg som lästs mycket var de tragiska nödropen för Katthemmet Kompis, i lördags ännu en glödande ruinhög, och det var så klart superfint att många läste dem – mattes ”Ställ upp för Katthemmet Kompis”-banner spred sig på ett toppenbra sätt (Tack alla som hjälpt till med det!). Och ända till nu har det handlat om Kompis-katterna.

Ändå är jag lite ledsen. Det gör så ont i hjärtat att det var en sådan KATTastrof som puttade upp mig på ”Mest lästa”… Tävlingskatten i mig vill gärna hamna där. Men tänk vad skönt det skulle ha varit att ha hamnat där ändå????

Hoppas ni överser med mitt svammel. Jag är nog ganska sliten i själen av det här.

Hur ska det då inte vara för alla Kompismedarbetare som är där hela tiden? Eller för Sonny och Maritha? Som KattaTuss berättat om tillsynen av fällorna som står ute, de  kontrolleras regelbundet för att förhindra att någon katt som gått in där skall sitta och frysa någon längre stund. Det verkar som om katterna är mest aktiva i gryning och skymning, så Maritha och Sonny är uppe vid kl 4 varje morgon och är sedan uppe till midnatt innan de vilar några timmar och så börjar det om igen… Allt för att ingen katt ska sitta ute längre än nödvändigt.. Det skar i hjärtat när Jenny berättade hur Maritha går där utanför i kylan och ropar efter katterna: ”Kom mammas vänner!” – känner ni kärleken i de orden? ”Kom mammas vänner!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki