Guldhjärtat

Den allra finaste julklappen kom i ett undansmusslat paket som låg och väntade på oss när vi kom till landet för att fira ”Julafton nr 2” med Stora matte och Stora husse på Juldagen. Det stod ett lass julklappar väntande och husse fick vara tomte och dela ut dem…

Fast jag kanske ska berätta från början… Vår husvakt kom och fick nycklar och blomvattenkannan. Sedan åkte vi buss till stationen, usch jag blev åksjuk redan där! Från Örebro åkte vi tåg och på det hände läskiga saker också… Vi hade åkt en bra bit när matte reste sig upp för att ordna med en sak – just då körde tåget på någonting som låg på spåret och gjorde ett våldsamt kast. Nova och jag satt ju trygga i våra transportkorgar, men matte flög handlöst omkull på golvet och slog sig ordentligt i ena armen, så den är alldeles svullen! Sedan smällde tåget tillbaka på spåret men då hann matte hålla i sig i ett säte. Vilken tur att det inte spårade ur?!

Stora husse kom och hämtade oss vid stationen, då var jag ganska ynklig i korgen, usch. Då hände nästa otäckhet, det kom en bil farande i halkan rätt ut i en korsning och som tur var reagerade Stora husse jättesnabbt och lyckades bromsa och väja, annars hade vi krockat! Så när vi äntligen kom fram till landet, då ville jag bara en sak: Få vila!

Då har jag och Nova ett hemligt krypin inne under Stora mattes säng. Där finns en stapel jättemjuka filtar och så är det mörkt och lugnt.

Men sedan julklappade vi! Och titta vad jag fick:

Den här kommer från Nalle och jag har då aldrig sett något finare! Matte och husse satt alldeles andlösa, och jag buffade stolt på mitt portträtt! Å det var en underbar present!!! *spinner*

Tack snälla snälla Nalle! Ingen i hela världen har så fint julhjärta som jag… Och tänk nu kan jag ju faktiskt säga det alldeles själv utan att det låter skrytsamt: Jag har ett hjärta av guld!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki