Katten som älskade regn

och andra kattböcker…

Läsning tillhör jul och vinter. Gosa in dig i en skön filt i favoritfåtöljen och plocka fram din favoritkattbok från när du var liten?

kattzen_och_morrhr Sam Lloyds ”Herr Kattzon och Lilla Morrhår” kanske står kvar i din bokhylla? Den odrägliga kattungen Lilla Morrhår stör Herr Kattzon hela tiden: Hon hoppar framför tv:n när Herr Kattzon ska titta och hon vässar klorna på fåtöljen när han ska ta sig en tupplur. Helt omöjligt är hon! Riktigt illa blir till slut, när Herr Kattzon blir utslängd i vinterkylan, fastän det är Lilla Morrhår som har busat och gjort fel…nicolabayley1
Sedan blir det boken man aldrig glömmer: Nicola Bayleys ”Katten som älskade sitt täcke”!

patchwork_cat_

Hur kunde bara matten tänka sig att kasta bort kattens käraste täcke för att det var smutsigt? Här spilldes det tårar, kan jag lova, när matte var liten och Stora matte läste berättelsen om lapptäckes-katten för henne. För Randi-Grå räddar sitt kära täcke ur soptunnan och bestämmer sig för att rymma till ett bättre hem….

Alla Nicola Bayleys underbart vackra kattbilderböcker har en given hedersplats i bokhyllan!

mankell

En annan favorit är ”Katten som älskade regn”. Det är en egndomlig bok egentligen, för den har ett högst förvirrande slut.

Boken berättar om Lukas och hans katt, Natt. De två är oskiljbara men en regnig morgon kan Lukas inte hitta sin katt. Natt är borta och Lukas letar och letar. En natt långt senare möter Lukas katten i en dröm.

Jag tar ofta fram boken och läser om den och hoppas hitta ett klokare slut, eller att jag ens förstår den. Det känns som att Henning Mankell ville något mer med sin berättelse men tappat bort ett viktigt kapitel? Natt är och förblir borta. Gåtfullt, som så ofta med katter. Kanske är det så det ska vara?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

10 reaktioner till “Katten som älskade regn”

  1. OH!!!!!!!!!!!!!!!!!! Katten som älskade sitt täcke!!! Den bilder väcker så otroligt många minnen! Jag älskade att läsa den när jag var hos momo (mormor)när hon fortfarande fanns i livet. Jag tror att det var neko som tog hand om den boken sedan…. Men den är så otroligt bra, och så otroligt vacker tecknad.

    1. Matte har sin kvar och jag älskar den också… Lilla Randi-Grå och hennes täcke… Finns fler underbara kattbilderböcker av samma författare.
      TassKram Wikki

  2. Katten som miste sitt lapptäcke är bland mina tidigaste barnboksminnen. Det är sådan nostalgi. Tack för hjälpen med titel och författare på den, jag skriver ett arbete om katten i barn- o ungdomslitteratur. Detta inlägg var hjälpsamt!

    1. Å det arbete får du gärna komma tillbaka och berätta mer om! Ämnet är ju jättespännande! *spinner*
      NosPuss Wikki

  3. Jag har den här boken. Den är jättefin fast sorglig. Jag har gjort en tatuering av en av bilderna, där missen ligger och leker med en trådrulle. Kopierade bilden ur boken och tog med till tatueraren. Så den boken blev verkligen ett minne för livet!

    1. Mjau de där kattillustrationerna är underbara! Undrar just om fler vågat sig på att tatuera en sådan illustration?! TassKram Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *