”Baby kvävdes till döds av katt” står det i Metros och flera andra tidningars rubriker idag på morgonen. Bakgrunden är djupt tragisk och jag oroar mig verkligen för situationen för den katt som är orsak till katastrofen!
Ett tre månader gammalt spädbarn hade i söndags lagts i en vagn utomhus i Sundsvall för att sova. När familjen efter någon timme kontrollerade fann man att katten låg ovanpå barnet.
För det mesta fungerar katt och baby utmärkt ihop, som vännerna på bilden ovan!
Men enligt uppgifter till Sundsvalls Tidnings nätupplaga är det inte säkert att det var katten som orsakade barnets död. Det kan handla om ett fall av plötslig spädbarnsdöd, skriver de. Barnet togs till Sundsvalls sjukhus där det konstaterades att det avlidit.
Enligt en barnläkare dröjer det bara några minuter innan ett barn i den åldern skadas av syrebrist, eftersom bröstmusklerna är svagt utvecklade och blir lätt påverkade av tryck, om det nu är så att barnet inte klarade av kattens vikt. I Aftonbladet läser jag dock följande uttalande: ”Jag har aldrig hört talas om någonting liknande, det är ett extremt ovanligt med sådana här olyckor.” säger Birgitta Stenhammar, barnmorska på Södersjukhuset i Stockholm. Hon har arbetat som barnmorska sedan 1975. ”Barn som är tre månader brukar kunna värja sig. De kan vifta och röra sig om de får saker i ansiktet.”
En tragedi är det lika fullt – en intet ont menande katt som hade hittat en gosig liggplats hos sin minimänniska…. Tänk om katten bara låg intill och familjen missuppfattade det och barnet råkat ut för något annat? Så sorgligt, stackars familj! Ändå får man inte hata katten!!! Aldrig!
Tycker det är konstigt att barnvagnen stod utan föräldrarnas uppsikt under en timme. Har själv inga barn men är inte detta lång tid, speciellt för att vara utomhus? Det är ju dessutom kallt ute..
Hoppas verkligen inte att man anklagar katten för detta!
Ja inte skulle jag lämna en 3mån baby utan tillsyn i en timme! Och ute – men det här är lite norröver, folk kanske ska härda sina ungar tidigt? Ingen vuxen skulle ju vilja sova middag utomhus så här års, men med småbarn är det på nåt sätt OK, det är rätt förbryllande!
TassKram Wikki
Vi har heller aldrig hört talas om att en katt har kvävt en liten baby. Våran matte tror oxå att det är plötslig spädbarns död, hemskt är det i alla fall. Stackars misse som fått ut för det, vad tänker folk med.
Taxkramisar.
Ja vi katter har genom historien fått klä skott för mycket…
TassKram Wikki
Har funderat på det där sedan jag läste det i natt, jag menar, hundar som attackerar avlivar man ju… Hur ser man då på katten om den har ”dödat” ens barn? Katten kan ju rimligtvis inte förstå att människan inte får luft? Eller kan en katt tycka att barnet skriker och lägger sig på för att det ska bli tyst? Hur smarta är katter egentligen??
Nej, jag vet inte, men vad händer med katten nu, blir den avlivad? Mycket sorgligt alltihop… :/
Oroar mig för katten – den kan faktiskt inte tänka ut ett sånt scenario ”lägga sig på ungen för att få den tyst” – det är människoretorik och inget annat. Det enda som fanns var katt som ville sova – barn som var mjukt att ligga hos. Det kan man inte avliva en katt för! *ber jag innerligt*
NosPuss Wikki
Bor själv i Timrå (strax norr om sundsvall) och de senaste dagarna har det varit bedrövligt väder här uppe med mycke regn å dimma å ca +5 dagtid, och jag hade då aldrig lämnat ett barn ute ens 30 min i detta väder… som det står i tidningen så tittade dom till barnet efter någon timme vilket för mig betyder minst 2 timmar.. plötslig spädbarnsdöd är nog betydligt mer troligt än att katten skulle ha kvävt barnet.
Jag vill inte späda på föräldrarnas lidande. De klandrar nog sig själva ändå i evigheter framåt, oavsett kattens roll!
NosPuss Wikki