För oss katter är det självklart att SkaparKatten, den Eviga Katten, håller en Tass över alla världens kattdjur, och finns för oss där ovanför RegnBågsBron en dag när vi har satt våra sista tassavtryck eller ätit vår sista blåmes.
Vi katter har ingen helig skrift eller någon kyrka. Istället anser vi att varje katt – vilket mänskligheten insåg redan på Basts tid – är helig i sig och bär på en gnista från SkaparKattens Kärlek, och det vet minsta kattunge alldeles av sig själv redan när den är nyfödd.
Det började redan på den tiden då Universum var ett enda stort mörkt tomrum, innan några gudar ens var danade. SkaparKatten tyckte att något behövdes, och Spann en väldig mångskiftande LivsVäv som innehöll allt, universums alla planeter och stjärnor, alla levande varelser därpå och allt runtom dem. Spinnandet var verkligen underbart, och SkaparKatten spann berg och hav, skogar och slätter, växter, sol och himmel, mängder av stora och små ting. Och för att fortsätta med det kreativa skapandet och förvalta det, tillkom också människan. Men för att dessa inte skulle glömma SkaparKattens Verk tassades små katter fram för att påminna om Livets Helighet och för att hålla lite NosKontroll över Skapelsen. (Det är därför kan vi katter passera mellan världarna och ibland vara på två ställen samtidigt…)
Med tiden blev människorna fler och fler, och för att hålla ordning på dem skapades RegnBågsBron och HimmelRiket bortom den. SkaparKatten satte GrindKatten, Sankte Pelle, som är den första KattÄngeln, att vakta vid RegnBågens fot och möta dem som kommer dit.
Människorna tror på Skaparen i någon form, då är det SkaparKatten de menar, men det behöver vi ju inte jama om till dem. Ibland mår människor bäst av att få ha sin egen uppfattning.
För att vi katter inte ska glömma bort att vi är en gnutta Heliga har vi också fått förmågan att spinna – det är det bara kattdjuren som kan! När katten spinner kan den hela, trösta och lindra smärta, både för andra och oss själva. Vi kan också med vårt spinnande glädja, förnöja och skapa trygghet.
En spinnande katt är en direkt länk till SkaparKatten. Tänk på det när du håller en i din famn nästa gång!
Så fint! *djup suck*
Tack så jättemycket! *spinner*
NosPuss Wikki
Det finns en kompis till din skaparkatt och den heter skaparhunden. Visst är det något som man får vovva och jama tyst om men alla vet ju det innerst inne.
Taxkramisar.
Så fint!!! Så sant!
Tack så mycket! *nosrodnad*
TassKram Wikki
Jättefin text!
Det är så sant de där med att en katt som spinner kan lösa alla problem. Det spelar ingen roll hur ledsen man är och att allt är upp och ner. När en katt spinner så kan man inte låta bli att le och man blir glad i hela kroppen.
Jag hade svårt för att somna förut. Men när missan la sig med oss och spann så somnade jag direkt, det blev som en liten vaggvisa 🙂
Katter är helande! ♥ TassKram Wikki
Nu har 2 av våra älskade katter gått till de sälla jaktmarknader/Naria. Apaché den 10 januari 2012 somnade vår älskade livskompis som älskade snö och allt som åkte. Han fick en känna snö och fånga en råtta innan han fick åka till vetrinären för att somna in. Vi begravde han vid äppelträdet.
Sedan blev våran andra katt kille sjuk. Andningsbesvär som visade sig var en tumör. Och det blev en chock. Apaché var vi lite mer redo men våran Skacke som är född här hemma hos oss. Nu ligger han brevid sin vapendragare. Han dog den 20 mars 2012. Vi ska skapa en bänk så vi kan sitta där och minnas våra vänner. Som fanns där vid glädje och sorg. Gjorde sin små upptåg och gjorde stora avtryck i våran hjärtan. Tack för att ni lät oss ta hand om er!
Så skönt ändå att både Apache och Skacke fick goda liv hos dig, var och en på sitt sätt, och fick den där sista hjälpen att tassa över Bron till SkaparKatten, när det behövdes. Det är en svår och sorgesam sak att behöva åka till veterinären och sedan komma hem för att begrava sin älskade katt. Men ibland kallar SkaparKatten och då måste man tassa iväg! Jag är helt säker på att viloplatsen under äppelträdet blir sagolikt vacker nu till vårblomningen! ♥
De sitter tillsammans, mjukt omslutna av SkaparKattens Eviga Svans, och jamar återseendets blandning av glädje och sorg, katten Skacke som just kommit genom Sankte Pelles grind, och katten Apache, som väntat där på sin vän. ”Mjau, vem kunde tro att vi skulle återse varandra redan? Stackars matte var så ledsen….” suckar Skacke. ”Jag tror att matte får hjälp att hitta en liten kattvän som kan komma och trösta henne och de andra katterna snart! Visst vore det bra!?” säger Apache. ”Vi vet ju att hon aldrig aldrig kommer att glömma oss, men att hon mår bra av att få ha fler katter att älska!” Skacke nickar och ler: ”Mjau, så fint! Då kan vi hålla en skyddande tass över hela familjen härifrån och hjälpa till! Våran fina matte…” De två katterna börjar nöjt tvätta sina tassar och Skacke får sedan hjälp av Apache att prova sina nya skimrande ÄnglaKattVingar… SkaparKatten spinner. ”Det är fullbordat!”
NosPuss Wikki
Så sant, Wikki, sååå sant!
Så sant, Wikki, så sant!!
TassKram Vilda
Mjau tack! NosPuss Wikki
Grålle dog 11 september 2002 – då var han nästan 17 år! Länge efteråt såg jag hans skugga över golvet i lägenheten. Men han knaprar änglatorsk hos Skaparkatten!
Nasty bodde exakt ett år med oss i det hus vi köpte. Vi tvingades avliva henne p g a njurproblem och tandlöshet när hon var 19 år så när som på 14 dagar… Hennes sista år blev ett gott år… Ofta låg hon under syrénbusken och bara iakttog eller sov… Hon sitter hos Skaparkatten och äter änglakyckling…
Aslan och Morris kom till oss från katthemmet, två verkligt rädda herrar som smet in under badkaret…
Aslan kom in en måndagskväll precis som vanligt för 5 1/2 år senare. Han började spy och på tisdagsmorgonen körde jag honom till veterinär där han fick dropp hela dagen. Kom och hämtade honom men han mådde inte ett dugg bättre, så jag körde honom till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala. De tog in honom, jag smekte hans tassar, pratade stilla med honom och jag såg att han förstod mig och var lugn!.
Dagen efter opererades han och veterinären ringde och berättade att Aslan hade en tumörbildning i blindtarmsområdet, förklarade att det kunde gå att ta bort och snörpa ihop, men att det absolut inte fanns någon större chans att han skulle överleva…
Jag minns att jag svarade: ”men då är det lika bra att han får somna in…”
Det var det svåraste beslutet jag tagit i hela mitt liv!!!
Han sitter och lapar änglagrädde med Skaparkatten nu!
När jag kom hem, tittade Morris på mig, sa med sina ögon: ”jaså han är borta nu…” jamade och ville gå ut…
Vilka menyer hos SkaparKatten! Det måste jag be att få göra ett inlägg om! Om det är OK?!! *spinner*
Tänk vilka fina liv och goda slut du gett dessa kära änglakissar! *tasshonnör*
NosPuss Wikki