Sopis har fått sitt namn?

Den underbara lilla kattpojken har nu döpts av sina mattar till SLUMPEN…  Om det är helt spikat vet jag inte, Vimsan skriver ”Så har vi lilla ”skräpet” som jag kallade honom ett tag eller ”sopis” samt naturligtvis Gullegrisen, Snuttis, mamas lilla godbit osv..kärt barn har många namn.. Jag antar att det lutar åt att Emma får bestämma och då blir det Slumpen. Hon säger eftersom han kom hit av en slump så passar det.. Jaja, än så länge har han fler namn än så…”

Kattflickan, en riktig dam nu, heter Skrållan. Stora kattkillen har trenamnförslag, Lufsen och Nisse och Spinn…

Ja och ni vet ju hur det är – en katt kan ha många namn… T. S. Eliot visste vad han gjorde när han skrev sin dikt om katters namn:

Om kattnamn

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Först har det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom 
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma 
-förnuftiga namn, som envar tycker om.

Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter
-förnämliga namn men rejäla ändå.

Och sen ska man hitta nåt säreget åt´en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.

Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.

Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.

Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.

Han grundar och blundar – begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki