Många kattfotografer råkar ut för att den vackra svarta katten de fotograferat visar sig bli näst intill grå eller strimmig på fotot de tagit, och river sig förbryllat i huvudet… Ljuset har varit bra, blixten har fungerat – men den svarta katten har bleknat till något silverskiftande?
Ja det där med fotografering är inte lätt. Även proffsfotografer säger att de har störst problem med ytterligheterna snö (vitaste vitt) och svarta saker, om inte belysningen räcker till.
Inom de närmaste åren förväntar jag mig att kamerafabrikanterna kommer att göra en autoinställning ”Black cat fokus” som standard på alla digital- och systemkameror? …ska nog tassa iväg det tipset till Nikon och Canon!??
De bästa bilderna tar man ofta utomhus i naturligt men inte för starkt ljus. Lite halvskugga under ett träd är perfekt. Ett skarpt solsken skapar ofta reflexer och vassa skuggor som inte blir bra.
Kan du få din katt att samarbeta med poseringen i strålkastarljus kan det vara bra att ha 2 eller 3 ljuskällor och de ska inte vara precis mitt framför eller ovanför katten, utan ungefär i 45 graders vinkel på vardera sidan. Om ditt tak är vitt kan du skapa en mild reflekterande ljuseffekt genom att rikta en lampa i taket – det är bättre än att ha det rakt på katten.
Måste man jobba med blixt kan det vara en god idé att sätta sig in i hur en modern digitalkameras blixt fungerar, ofta går de att ställa in på mer eller mindre ljuseffekt. Läs i instruktionsboken hur man gör på din kamera! Det är värt att lära sig!
Har man möjlighet att rikta blixten så att den inte ”slår” direkt på katten, så är det en fördel. På kompaktkameror går det ofta inte att reglera, då kan man välja att stå lite längre ifrån katten och zooma in den till lagom bild, så blir det bättre.
Att tänka på bakgrunden är också en god idé – en mörk bakgrund blir inte bra, katten ”försvinner in i den”. Ha en ljusare bakgrund till en mörk katt och vice versa. Svarta katter gör sig bra i färgstarka bakgrunder:
En annan variant är att utnyttja ljus bakifrån, så att skimret i pälsen istället framträder och bildar kontraster – att ha solen ”bakom katten” kan resultera i så här vackra bilder:
Slutligen, i allt kattfoto – det gäller att vara snabb med kameran! Den mest professionella kattfotograf jag sett hade en extrem precision att trycka av kattfotot en halv sekund INNAN katten var i position, i full fart och vild lek hade Kongro siktet inställt en aning för tidigt och fick otroliga bilder – visst det var säkert några ratade bilder också, men:
Uj.. du skulle sett mattes blick när hon läste de här. Nu skall hon ut och leta efter en svart katt att fota och ställa in kameran på.
😀
När jag skulle fotografera min kolsvarte pälskling Aragorn, brukade han snarare bli brunaktig än svart… men sedan lärde jag mig att alltid ta bilderna i närheten av en naturlig ljuskälla (en bordslampa, sänglampan, fönstret o.s.v.) och då blev han precis så svart som han faktiskt var!
Det jag längtar efter nu är att ha råd med en kamera som tar snabba bilder, inte ger katten chansen att hinna blunda innan…
TACK för alla bilder på sotnosar – älskar svarta katter, men måste få sörja Aragorn ordentligt innan jag vågar satsa på en ny svarting… svarta katter är underbara, och jag begriper inte varför andra människor inte inser det!
Kram från sr. Carina, Immas matte (som också älskar blåsköldpaddor, förstås – hihi!)
Vännen, ingen katt fyller den andras tomrum – de skapar alla sina egna rum i ditt hjärta! Men först när du är redo! Klappa Imma!
TassKram Wikki
Haha, jag är glad om jag ens prickar katten med kameran:) Jag väntar en kamera som jagar upp objektet och tar det perfekta kortet:)
Det vore grejer det:)
Kram Jam o Spinn
En CatWebCam som är mobil? Hm vad det finns mycket kvar för vetenskapen att utföra!
NosPuss Wikki