Månad: april 2009

Här är en till:

Fast den slokar?

Visst skulle jag Wikki vara snygg med röda benvärmare? Ungefär sådana här, fast helröda:

…men i en modell för katter. Hm, ska se om jag hittar någon bild på katt med röda benvärmare, den här kanske:

Nja… hm det här blev röda benvärmare på fel ställe, det var inte riktigt som jag tänkt mej.

Hur hon tänker:

Husse, se upp!!!

Eller har de bara klätt ut sig?

Ett litet piffigt sexredskap för spanking? En ny japansk popstjärna? En frisyr? Det var fel – fel – och fel!

Japanese Bobtail är en kattras som ökar i popularitet och sprider sig över världen. Den har funnits i Japan i många hundra år, dokumenterat med tryck och målningar från 1500-talet! Det gör att bobtailen är en ”naturlig” ras med väldigt frisk standard. Katterna föds i kullar inte större än 3-4 ungar, men ovanligt stora i förhållande till den vuxna katten. Ungarna blir aktiva ovanligt tidigt också, och rasen är mycket motståndskraftig mot sjukdomar.

Det unika för den här kattrasen är dess kaninliknande svans! Svansen får inte vara längre än 12 cm, ibland är den böjd och ser då ännu kortare och fluffigare ut. Svansstråna är ovanligt långa och täta och spretar ofta utåt, i en form som brukar kallas pom-pom- eller rakborsteliknande. Katterna föds alltid med kort svans, aldrig med hel svans eller utan svans som Manxkatten (Vilken JBT inte har minsta släktskap med). Pälsen i övrigt kan vara lång- eller korthårig, i Sverige är dock bara kort päls godkänd. Den har inte så mycket underpäls och fäller väldigt lite hår.

I övrigt har denna kattras ytterligare kaninliknande detaljer i sitt utseende, nämligen att bakbenen är mycket längre än frambenen! Följdaktligen är de duktiga på mycket höga hopp, klättrande och är ständigt på språng. Det är en mycket alert och pigg ras med stor lekfullhet. En ”JBT” älskar människor, trivs med barn, apporterar och trixar, allt för att få uppmärksamhet. Kanske inte så mycket knäkatt – det har den inte tid med! Balansen är utmärkt och att hänga kring någon människas axlar en kär sysselsättning.

Och så skulle ni höra denna ljuvliga katt prata – vilket de gärna gör, på japanska förståss! – de sjunger! Mjukt, vackert, melodiskt! Pratar man med en JBT så svarar den – alltid!

Enligt den japanska traditionen anses en JBT föra tur med sig. Allra helst om de har lyckofärgen Mi-Ke, trefärgad svart+röd+vit, och är katten dessutom odd-eye anses det särskilt lyckobringande. Oftast är katten ”van”-mönstrad d v s vit kropp med annan färg på huvud och svans, men alla färger utom siamesmaskning och agouti är godkända.

JBT har fått vara förebild till Maneki-Neko, den japanska lyckokatten, som ofta syns avbildad med ena tassen vinkande. Höger tass uppe betyder välkomnande för gäster och besökare, vänster tass uppe betyder goda affärer. (Maneki-Neko ska få en utförligare beskrivning i ett eget inlägg!)

Hur har vi det med japanese bobtail i Sverige då? Ja de är inte många, men i slutet av januari i år, på Nerks kattutställning, gästades Örebro av den JBT som var den allra första i Sverige, nämligen Akiko of Benhana! Hon kom till Sverige från Kanada som ungkatt och registrerades som godkänd 2006. Akiko är en skönhet med den förnämsta bobtailens alla attribut:

Fast på bilden från utställningen ovan ser hon mest ut att längta hem?