Vi katter har det bra som har specialdubbat och bara kan fälla ut eller in klorna vid behov, för att klara slirigheter eller för att klättra! Våra klor är en fantastisk uppfinning: Ny klo växer ut alltefter att den slits och den går att fälla in helt så att tassarna är alldeles sammetsmjuka när man vill att de skall vara det!
Katters klor behöver ytterst sällan klippas egentligen – har katten tillgång till bra klöspelare eller rör sig ute i naturen så slits klorna precis lagom hela tiden. Äldre katter däremot, som inte rör sig så mycket, eller katter, som av andra skäl inte nöter sina klor, kan behöva hjälp med kloputsningen. Men många katter sköter det själva också genom att gnaga ner klon lite när den blivit obekvämt lång.
En katt som gnager alldeles för mycket på sina klor får man däremot se upp med – då kan den ha ont av någon inflammation eller något främmande föremål i tassarna. Ibland kan katter börja bita på sina tassar om de är hårt stressade och instängda, i desperation.
Som människa har du ansvar för att din katt inte har för långtråkigt, då kan klorna komma att användas på oönskade sätt – du får också stå ut med att klorna vässas på möblerna också om du inte ger din kisse klösträd eller liknande!
Det sant att katters klor är fantastiska. Jag har aldrig haft en katt som jag behövt klippa klorna på, däremot har en och annan retat mig med att vässa sina klor på diverse ej önskvärda ställen, men jag gillade dem ändå. Ha en bra kväll…
Ja och sätter vi klorna i en människa så är det oftast av missTAG. ^^
TassKram Wikki