Varit många tragiska kattinlägg…

…på min blogg senaste tiden, det känns dystert. Jag deppar kring det just nu. Torkar tårar med tassen och tycker att livet är orättvist.

Ja så är det. Livet är orättvist för katter som far illa, och det blir på något sätt överväldigande ibland, så att man inte orkar med längre. Livet är orättvist för människor också. Människor far också illa. Man orkar inte med det heller. Vill inte se mer.

Var hittar de kraft någonstans, de där som verkar orka precis allting?

Det som gör mig extra ledsen är alla som kastar bort tid, kraft och pengar på ingenting – eller på destruktivitet.

Tänk om – säger jag, som Smillas husse Uno i gör i sin blogg – alla slutade göra det som är FEL (…och som alla VET är FEL!) och DUMT?

  • Slutade med klotter, vandalisering och skadegörelse: Vi skulle få en hel och vacker värld, pengar över till annat

  • Slutade med brott och kriminalitet, våld och misshandel: Vi skulle få hela och trygga människor

  • Slutade med egoism, skattefiffel, bedrägeri…: Vi skulle få…

  • Slutade med drogmissbruk… Vi skulle…

  • Slutade med krig och hämnd och hat… Vi…

Listan går att göra oändlig. Om alla hade varit katter , så hade världen varit frisk från detta…

findus_kollar_sopbilen

Nej, ner med allt elände i soptunnan! Resten av dagen ska jag försöka att skriva BARA glada blogginlägg!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *