…på min blogg senaste tiden, det känns dystert. Jag deppar kring det just nu. Torkar tårar med tassen och tycker att livet är orättvist.
Ja så är det. Livet är orättvist för katter som far illa, och det blir på något sätt överväldigande ibland, så att man inte orkar med längre. Livet är orättvist för människor också. Människor far också illa. Man orkar inte med det heller. Vill inte se mer.
Var hittar de kraft någonstans, de där som verkar orka precis allting?
Det som gör mig extra ledsen är alla som kastar bort tid, kraft och pengar på ingenting – eller på destruktivitet.
Tänk om – säger jag, som Smillas husse Uno i gör i sin blogg – alla slutade göra det som är FEL (…och som alla VET är FEL!) och DUMT?
-
Slutade med klotter, vandalisering och skadegörelse: Vi skulle få en hel och vacker värld, pengar över till annat
-
Slutade med brott och kriminalitet, våld och misshandel: Vi skulle få hela och trygga människor
-
Slutade med egoism, skattefiffel, bedrägeri…: Vi skulle få…
-
Slutade med drogmissbruk… Vi skulle…
-
Slutade med krig och hämnd och hat… Vi…
Listan går att göra oändlig. Om alla hade varit katter , så hade världen varit frisk från detta…
Nej, ner med allt elände i soptunnan! Resten av dagen ska jag försöka att skriva BARA glada blogginlägg!
