Huset brann på Blåbärsvägen i Gävle. Mona och Sune fick bara kläderna på sig och hann ut, så var allt övertänt. Kvar i lågorna var deras älskade katt Jennifer, 12 år. Allt blev totalförstört. Inget gick att rädda och chocken var total.
Sune gick utanför och grät över katten, då gick brandkårens rökdykare in i huset och letade. Och på något märkligt vis hade Jennifer lyckats ta sig ned i källaren, där hittade brandmännen henne. Vid liv!
– Tänk att de hittade henne! säger Mona. Hon fick syrgas i cirka 30 minuter, och sitta i bilen med kupévärmaren på. Jennifer räddades mirakulöst och är nu en liten tröst i den stora förlusten. Men det är en väldigt rädd och skärrad katt som gömmer sig långt in under sängen i hotellrummet där familjen tillfälligt bor.
– Man har inget hem att gå till längre. Alla minnen är borta och de går aldrig att ersätta. Nu får vi börja om från början, säger Mona uppgivet.
Hur brandsäkert är ditt hem, med dina katter? (Eller barn/familj) Har du brandvarnare, brandsläckare eller en plan om vad som ska göras om elden bryter ut? Tänk efter före… gör som min matte och husse, som har tänkt ut vad som ska göras i fall så hemska saker händer: Att ta mig och sig själva snabbt ut i säkerhet, larma brandkår och andra i huset, försöka släcka o s v.
Och framför allt: LIV är viktigare än SAKER!
