Jag har levt ett ganska tufft liv och haft många hem fastän jag bara är två år. Så jag blev väldigt orolig när det började packas väskor och donas då för en vecka sedan när husse och matte skulle resa på sin semester. De hade visserligen berättat för mig att de skulle bort ett tag och att stora matte skulle ta hand om mig på bästa sätt, men jag blev så orolig… Försökte gömma mig i deras resväska och packade ned mina egna saker så de skulle förstå att jag hör ihop med dem, de är MINA människor.
Men stora matte körde dem till tåget och kom tillbaka själv, det kändes konstigt. Jag fick krypa in i reskorgen och resa ENSAM till landet. Men där hade jag ju som sagt en fantastiskt skön vecka och hade underbart kul med fria tassar i gräset.
Här leker jag tittut i köksfönstret med Mjurre.
Sedan åkte jag med stora matte tillbaka hem till MITT hemma, men husse och matte hade inte kommit tillbaka, och jag letade i alla vrår efter dem. Stora matte sade att vi skulle göra fint åt dem som överraskning, så vi körde tvätt och planterade blommor till balkonglådan och pysslade en hel dag. Den natten sov jag med nosen i stora mattes hand och det fick duga. Annars var det skönt att kunna krypa upp i sitt torn igen också…
Stora matte kammade mej väldigt fin och jag fick ha mitt örtdoftande halsband kvar på mig, överallt i lägenheten var det putsat och fejat. Och så kom dom! MATTE OCH HUSSE KOM HEM TILL MEJ!
Fattar ni hur mycket spinna det finns i en liten svart vit katt? Jag har pjurrat all kärlek jag kan på mina människor nu så de håller sig hemma i fortsättningen. Om nätterna slår jag tassarna runt och stoppar in nosen i mattes hand så jag får sova nära nära, och hon kan känna hur jag vibrerar av lyckligt kurrande.
Sen blev det en massa väskpackande igen, så jag gömde mej förskräckt allra längst in under sängen. Jag vägrar åka bort nåt mer! Men det var som tur var bara stora matte som tog med sig en massa onödiga prylar från vårt förråd plus de tomma resväskorna. Så här sitter vi och vinkar hejdå till henne:
Puh nu är allt i sin vanliga trygga lunk igen, husse matte och jag. Så här vill jag att det alltid skall vara!
