Att klättra lagom högt

Livet går ut på att klättra. Alltid finns det något högre mål att sikta mot. En del klättrar genom att använda andra som stenar att kliva på, en del faller ned och slår sig. En del kommer upp i toppen.

I människornas klättervärld finns något som kallas karriär. Man måste bli något, säger matte. Ha ett jobb, säger husse. Sikta högt, säger dom på tv, nå stjärnorna.

Dom är nog inte riktigt riktiga, dom.

Jag är katt, jag. Det jag har lärt mig i mitt begränsade liv, det är att ta full fart och bara klättra så långt kopplet räcker, sen tvärbromsa precis innan kopplet tar slut. Jag vet precis hur högt upp i träden jag kan ta mig. Och det är ok. Det är fortfarande ett bra liv för mig. Jag behöver inte nå stjärnorna eller bli fotomodell.

Plus att matte har lovat mig att i sommar när jag får semester på Landet hos Stora matte och Stora husse, då ska jag få gå lös och klättra i så många träd jag vill! Ända upp!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki