När jag vaknade fanns det massor med vitt fluff ute. På allting. Det föll från himmlen också. Jag har för mig att det kallas snö, men jag minns inte riktigt, var inte så gammal förra året när det var snö. Men nu hade den kommit och jag berättade det högljutt för matte, så högljutt att hon bar ut mig ur sovrummet och stängde dörren. Hon ville sova sa hon.
Jag satte mig vid balkongdörren och ville ut, för där ute var det fullt av små fåglar som flög runt och tjattrade för fulla muggar. De pratade nog också om snön.
När matte äntligen vaknade fick jag gå ut en stund, och jag smög på snöflingorna och spanade på fåglarna, som bara hade blivit flera. Det var kallt, men roligt.
Tass på er
Wikki
