Mitt liv som katt

Hej! (Eller kanske ”mermjaaow).

Mitt namn är Wikipedia. Jag tror att det är ganska ovanligt, till och med för mig, men matte säger att jag heter så för att jag är smart och lär mig saker snabbt. Jag kanske ska berätta att jag är katt, en svartvit liten fröken, till viss del perser, men vad jag är mer är min egen hemlighet. Jag kom hit, till min nya matte och husse, för tre veckor sedan och nu har jag börjat finna mig tillrätta hos mina nya människor.

Dom är väldigt väldresserade, så de måste haft katt förut, för även om klockan är två på natten så kan jag fortfarande väcka dem och de kliver upp och ger mig det jag vill ha direkt. Jag har sån tur. Husse är snällare än matte, han gör alltid som jag vill, men han är svårare att väcka när han sover. Fast jag kan alltid lita på att han släpper mig ut och in på balkongen när jag frågar.

Mitt nya hem är helt okej, det finns massor med bra sovplatser, fönster att spana ut genom, roliga leksaker och hela FYRA vattenkranar som man kan få startade för att släcka törsten, eller när andan faller på, bara leka med vattnet. Vatten är väldigt spännande, men jag vill inte bli allt för blöt, det tar sådan tid för min päls att torka, ni skulle bara veta.

Favoritleken är i alla fall när husse tar fram laserpennan så jag får jaga röda pricken, men det är en riktigt knepig prick det där, slår jag på den så hamnar den på min tass och inte kan jag bita i den heller, väldigt konstig. Men det är jättekul att jaga den, jag sladdar fram och tillbaka över golvet, och struntar i att matte klagar över repor i parketten. Det är väl inte mitt problem, och så stor skada gör jag inte. Hon bara tror det.

Hm, var det någon som öppnade kylskåpet? Det måste jag undersöka, det kan ju faktiskt vankas mat. Eller kanske grädde eller tonfisk.

Vi ses!

// Wikki

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

2 reaktioner till “Mitt liv som katt”

Lämna ett svar till Silver Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *