Skriv slutet på sagan?!

Det var en gång en liten flicka. Flickan hade fyra ben och en svans och var mycket vacker. Men tvåfotingarna tog inte tillräckligt väl hand om henne och de många andra fyrfotade pojkarna och flickorna som bodde dädorothea6r. Så en dag kom en annan tvåfoting och fångade flickan och satte henne i en bur. Flickan var mycket rädd, för hon visste inte vad som skulle hända med henne. När buren öppnades igen var flickan i ett annat hus, där hon sedan blev väl omhändertagen. Men allt var ändå inte bra, för flickan var rädd för de tvåbenta varelserna, och de andra fyrfotingarna i huset var stygga mot henne, och hon var olycklig. I hopp om att hon skulle få det bättre fick flickan flytta igen, men även på nästa ställe blev flickan utstött. Gång på gång fick hon flytta, men ingenstans fick hon vara kvar.

Den lilla flickans högsta önskan var att få komma någonstans där hon skulle få stanna för alltid och bli älskad för den hon var. dorothea7 Med tiden blev flickan mindre rädd för tvåfotingar, för trots alla flyttar så märkte hon att de stora varelserna var snälla och kom med mat. Och det var vid matplatsen som hon först märkte att det var trevligt att bli klappad av en tvåfoting. Efter den upptäckten kunde den lilla flickan inte få nog av uppmärksamhet. Hon fick också en fyrbent vän som var snäll och ville leka med henne. Men hon ville ändå ha ett riktigt hem och en tvåfoting som vore hennes egen…

Sagan om Dorothea är inte slut. Vill du skriva färdigt den? ”Sedan blev flickan adopterad av en bra familj och levde lycklig i alla sina dagar.” är den fortsättning jag hoppas på. Du hittar mer information om Dorothea här.

Får jag aska i pälsen om jag går ut?

Har varit på kvällspromenad nu sent med Stora matte, klättrat i träd (JAG klättrade, hon höll sig förnuftigt nog kvar på marken…) och träffat en pappa och liten flicka på cirka fyra år som fick hoppa ned från cykeln de kom med och klappa mig! ”Un gato un gato negro bianco un gato!” ropade hon och så en massa saker jag inte förstod…. så pappan förklarade att hon bad att få klappa, mjau sådant har jag ju inget emot. Är ju kompis med de flesta barnen i kvarteret, barnklappar brukar bli gosiga! Den här flickan var verkligen intresserad och frågade om reflexerna på min sele, om jag kunde spinna och om jag åt ”pescado” som jag tror betyder fisk?! Vi hade riktigt mysigt en bra stund, innan de var tvugna att cykla vidare. Då vände hon sig om på cykeln och vinkade till mig!

Sedan hördes illvrål när vi kom runt huset. Det var Nova som var ute på balkongen och fått syn på oss – hon lät som en bättre mistlur och skällde ut oss som gått iväg ut utan henne. Men husse och matte var upptagna och Stora matte kan inte gå med oss båda samtidigt. Hoppas att inte grannarna tycker det var kattmisshandel!

Då kom en pappkasse blåsande i vinden och den var verkligen läskig! Jag kröp ihop och burrade upp mig ordentligt, sedan tog jag racerfart till vår port och in. Det kändes säkrast… Och någon aska såg jag inte alls till. Vulkanerna kring Örebro verkar släckta!

Köp Hemmets Journal nästa vecka!

logo1

I nästnästa veckas nr 17 av Hemmets Journal kommer en artikel om Katthemmet Kompis efter branden. Artikeln fokuserar på hjälparbetet från alla er fantastiska människor som har ställt upp för Katthemmet Kompis på olika sätt efter branden på nyårsdagen. Så håll utkik i er butik efter HJ nr 17!

grusningc

Jobbet med vatten- och avloppsanslutningar är i full gång och grundbädden har grusats upp. Här är en glad Maritha som förevigar Kalle, som sköter jobbet. Jag har en god känsla av att Kalle har en väldigt trevlig arbetsplats och känner sig som värsta kändisen omgiven av paparazzis?

Var finns Sveriges snyggaste Graffiti-Katt?!

katt_graffiti

Det frågade jag efter i ett inlägg den 28/1 och utlovade ett pris till den som kunde skicka bild på coolaste svenska kattgraffitin: ”Jag ska klura ut ett pris till den som skickar in den bästa svenska KattGraffiti-bilden! Berätta var i Sverige bilden finns och så blir det en röstning sedan!”

Ett bidrag fick jag in från Klosterkatternas matte, men sedan hände inget, och det var väl förståeligt, med tanke på snön som täckte all graffiti överallt…  Så nu börjar jag om på ny kula!

Ser du någon häftig graffiti? Maila din bild – en katt ska så klart vara med i den – och så blir det en omröstning här på bloggen. Senast den 20 maj vill jag ha bidragen, och det blir ett bra pris, jag lovar!

Det lyckliga slutet…

Ibland händer små under… Det var i onsdags som Pia Persson på Dalarnas Tidning skrev ett nödrop – en kattmamma hade tragiskt omkommit i en trafikolycka och lämnade tre stycken ungar moderlösa, bara tre veckor gamla…Nu sökte man med ljus och lykta efter en amma som kunde hjälpa de tre kattungarna att klara sig. Visst går det att nappa upp så små kattungar, men de mår så klart bäst av att få vara hos en riktig kattmamma…

embla

Och lyckligtvis, dagen efter blev det napp, katten Embla flyttade ned från Vikarbyn till Rättvik för att bli fostermor till de tre ungarna. Med sig hade hon sina egna tre, hälften så gamla, ungar, och efter lite pyssel med tillvänjningen så tar hon nu hand om alla sex! Emellanåt får de tre yngsta ha sin mamma för sig själva, så att de ska få tillräckligt med di utan att behöva trängas med de större ungarna. Pia skriver ”Framtiden ser tack vare Embla nu ändå ljus ut för Coca-Cola, Fanta och Trocadero, som i går plötsligt förlorade sin egen mamma i trafiken.”

Det håller vi tassarna för!