Din Tass I Cyberspace!
Ett stödhem är hittat till dem i ”grevens tid”… Puh!
Nu knäpper jag mina tassar och ber SkaparKatten ta vara på alla katter som har ett avlivningshot hängande över sig – och bönen går ut till alla er som läser detta också! Stöd ditt lokala katthem!
I morgon vid den här tiden
kanske inte Chili och Cassi
finns vid liv längre? 
Likaså Nisse har avlivning inbokad i kommande vecka. Allesammans är kastrerade, sociala keliga katter från olika hem. Men det är alltså resp. katters ägare som bokat avlivning, och KKS som försöker rädda dem.
SOS – Kan du hjälpa till?
Det borde inte vara tillåtet att avliva friska katter! *gråter*
Det borde finnas Djurpolis som såg till att ett sådant förbud efterlevdes…
Det behövs bättre djurskyddslagar som räddar utsatta djur TILL LIV, inte avlivning!
Det borde finnas Djurhem med bidrag från kommun/stat…
Angående katterna ovan, har du en vrå till övers och ett kärleksfullt hjärta att bjuda på, kontakta KKS / Birgitta A!
Då kommer jag nog att få nytta av länken till ÅskRadar! Ska bli spännande!
Under tiden kan jag också varna för brandrisken – i skog och mark. Men värst av allt är värmetrötta människor som kan få eldfängda utbrott, så jag kan rekommendera en låg profil dagtid… På kvällarna däremot har kan det bli kattrally för den som orkar. Stay cool!!
Tänk vad glad jag är att så många skickat in festliga kattungebilder till min tävling! Fastän jag glömt bort att jag skulle presentera vad man kan vinna… nåjam det får jag ta senare!
Nästa bild tycker jag är så djupt rörande. Av två skäl: Dels för att den är ända sedan 1983 och föreställer Simon, Lizas Mattes första egna katt. Dels för den ömsinta historia som följde bilden: ”Liza har aldrig träffat Simon, men han bor också här, i mitt hjärta.
Han (….*suck* nu blev det plötsligt jättejobbigt för mig 
…..) var en svanslös blandning av Manx och ”vanlig bonnkatt”. Vi fick 11,5 år tillsammans och trots att det är så många år sedan han hastigt togs ifrån mig (1994) så gråter jag fortfarande strida strömmar av saknad efter honom. Han finns med mig i tankarna varje dag. Hans foto står här vid datorn och hans halsband hänger på sängstolpen.”
Kan ni se bilden av den här mycket lyckliga kattungen Simon framför er när Lizas matte berättar vidare: ”Simon är ca 3 månader och fick följa med till vår sommarstuga. Där jagade han flugor och torra löv tills han blev alldeles utmattad och somnade på rygg mitt i sängen.”
*sniff* väldans vad jag blev våt i ögonvrårna… Jag önskar att alla katter fick ha en sådan lycklig barndom…
Varför ser en porslinskatt så behagligt lugnande och svalkande ut? *spinner* Jag har hittat en munter design som fröjdar kattögat:
”Royal Crown Derby” heter märket, om de finns i handeln fortfarande känner jag inte till, men de finns på den här sajten. Den här skönheten kallas ”Garden cat”:
Hon – det måste vara en hon! – ser vilsam ut! ”Modelled by Robert Jefferson. Designed by Brian Branscombe.” Storlekarna är 8-13 cm och det ser ut som att de skulle vara sköna att hålla i…
Runt *puh* 150 dollar kostar en figurin, så jag gissar att min kattveckopeng inte förslår så långt. Den får hellre gå till en påse godsaker att dela ut till någon hungrig utekatt!
Från Stationskatterna kommer nästa bidrag, tillsammans med inte bara en bildbeskrivning utan två:
Skojiga ljugversionen:
Här är jag en tuff liten grabb på tre månader. Matte ville se den nya Shrekfilmen, men tordes inte kolla ensam. Som tur är har hon mig till sällskap. Det är en rödrandig kisse med i filmen, Puss in Boots. Så cool skulle jag också vilja vara! Titta matte! Nu tar Puss fram värjan och ristar ett P. Wow! *trampar ivrigt med tassarna*
/Synnerligen sanningsenligt undertassat av Findus, Stationskatt.
Trista matteversionen:
Självklart måste en ny och framförallt fungerande kamera inhandlas när en kattunge flyttar in! Den nya digitalkameran och jag var konstant oense om när kortet borde tas. Alla bilder knäpptes omkring tre sekunder för sent. Av den bedårande kattungetiden har jag kvar bortåt hundra bilder på en halv katt. Den andra halvan befinner sig allt som oftast utanför bild. Här var Findus så söt när han gäspade stort, stort. Behöver jag säga att bilden togs när gäspningen var nära nog över? /Matte, hårt prövad fotograf
Tja, här är *fniss* bilden:
Många tvekar att åka hemifrån i rädsla att något ska hända om åskan går – en åskrädd katt vill kanske ha trygghet hos matte eller husse. Eller tvärtom, en åskrädd husse eller matte söker trygghet hos sin katt.
Nu finns Åskradar – en sajt där du kan se var eller om åskan går i ditt område just för ögonblicket!
Prickarna ovan visar åsknedslag. Turkos prick är ett nedslag senaste minuten, och sedan blir pricken gul och övergår sedan succesivt till röd färg. De ligger kvar i två timmar. Bilderna uppdateras en gång i minuten. På så sätt kan man se hur en åskfront rör sig och beräkna ungefär när den kommer upp där man bor. Diagrammet nere till höger på övre bilden visar en kurva med antal nedslag bakåt under två timmar. Se här ser det ut en timme senare:
Med hjälp av den här sidan kanske du inte slipper åskan, men du kan lättare förutse den och vara förbredd, ha kontakterna urdragna och den åskarädda missen inomhus när SkaparKatten sätter igång att ladda sitt naturfyrverkri?!
När Tarzan var 11 veckor och mötte sin matte Catta första gången såg det ut så här:
Hon berättar: ”Jag vet inte hur jag ska tolka att han räcker tungan till mig, men i övrigt visade han att han hade valt mig 😉 och nu, snart två år senare, visar han att han trivs bra hos mig, så det blev en lyckad adoption 
”. Tarzan fick ett bra hem tillsammans med kompisen Woddy som älskar Tarzan och har gjort från första början, trots att han fick många utfräsningar och morrningar de första dagarna.
Matte har tydligen blivit allergisk mot sina missar och kämpar som bäst för att ordna upp saken – jag skickar en TröstTassKram och hoppas det kommer till en bra lösning! 
Grattis Slumpen till den Allra Första Musfångsten!