Mitt hjärtas stjärna Sippo och hans kloka husse – och Snuffe har nog hjälpt till lite på ett hörn… – har skrivit en så bra sak, att jag helt enkelt måste återge den 100% ord för ord… Om ”Lex Nisse” – en lysande idé som varje katthem och varje djurskyddsorganisation skulle KRÄVA att bli Lag!
Fast vi ska börja från början och jag lånar hela Sippos text, för den är så VIKTIG, och den börjar med en liten berättelse:
”Katten Tasse hämtas från den äldre och något förvirrade människan N.N. som egentligen inte ville något illa, men helt plötsligt så hade han för många katter och de mådde inte alls bra. Tasse blev som alla sina vänner, räddade från misären av någon som kallades Länsstyrelsen.
-Äntligen kommer vi få ordentligt med mat och någonstans att gå på lådan, förklarade han för sina skräckslagna vänner. Han gick runt och tröstade sina medkatter och förklarade att det nu var slut på lidandet.
-Är det verkligen sant? frågade de andra.
Tasse försäkrade dem alla om att de skulle få nya hem hos snälla och hänsynsfulla människor.
Lite oroliga blev de dock, då de en efter en försvinner för att aldrig mer komma tillbaka. Tasse förklarar att det beror på att människorna omplacerat kissarna så de får egna trygga hem. För det var väl ändå så det var menat? Varför skulle man annars räddat dem? Själv väntar han på att hans matte ska komma och rädda honom. Tasse har nämligen en snygg tatuering i örat, som visar att han har en matte som saknar honom något så fruktansvärt.
Efter ett par dagar så var det Tasses tur att åka bort.
-Hej då mina vänner. jamade han glatt. Nu ska jag åka hem till matte. Lycka till allihop! jamade han som avsked.
Men Tasse fick aldrig komma hem. Hans öde var redan beseglat från det ögonblick människorna hade slagit sina klor i honom och hans vänner.
Uppe i Regnbågslandet springer nu flera nykomna katter omkring och busar. De har inte längre ont och de känner varken rädsla eller hunger. Men nere på jorden, bland de levande, gå någon omkring och sörjer sin älskade vän som försvunnit…
Jag tassade in på Wikki’s blogg och såg mig omkring lite. Ett inlägg som fick mig att börja darra på läppen, var inlägget om Nisse. Varför är människor så snabba att döma oss katter till döden? Vad har vi gjort för ont för att förtjäna dödsstraff och sedan hamna i glömska? Kommer någon ens att bry sig?
När det händer något inom det människor kallar vården, så ska det alltid göras ordentliga utredningar. Ibland så stiftas en ny lag, ofta uppkallad efter den person som for illa och startade utredningen.
Jag kräver att det görs samma sak för oss katter. Jag KRÄVER en Lex Nisse. En lag som säger att ansvariga människor ska ställas till svars för sitt dåliga sätt att hantera situationen. Ett krav på att vi katter ska behandlas som levande varelser och inte som en trasig leksak! *knuten tass*
Tillägg: Detta gäller självklart även de människor som tror de räddar katterna genom att trycka in hundratals i en lägenhet eller stuga, där de sedan får kattungar som sedan själva förökar sig… Det måste göras något åt det här! Vi behöver en djurpolis!
Nu måste jag gå min väg för att torka mina tårar.” avslutar Sippo.
Den här texten har alltså kommit till därför att några personer på ett okontrollerat sätt hade samlat på sig en mängd katter som de inte kunde sköta på godtagbart sätt och inte hade tillstånd för. Det har också ryktats om att de hade plockat in katter lite hur som helst runtom i bygden fast katterna hade hem och ägare. Djurskyddspersonal från länsstyrelsen kom dit och avlivade i stort sett alla katter TROTS att många av dem var i sådan hälsa att de kunnat räddas av katthem och andra stödverksamheter, och många är nu alltså oroliga att ingen ID-kontroll heller skedde, så att just deras saknade MÄRKTA katt strök med i denna massavlivning. En av dessa mycket oroade människor är matten till katten Nisse, saknad i området.
Vi vet inte om Nisse fanns bland den otroliga mängd katter som dog i Grödinge. Jag har genom ombud ställt frågan till ansvariga på Länsstyrelsen om ID-kontroll gjordes på alla katter, och väntar på svar i veckan som kommer. Men Nisse får ändå ge namn åt det krav på regler och rutiner som jag vill ställa mig bakom!
Lex Nisse skulle helt enkelt kunna innebära:
Katter som omhändertas genom insats av myndighet (Socialtjänst, polis, länsstyrelsens djurskyddsinspektörer) eller liknande:
-
får INTE omedelbart avlivas annat än i sådant fall att de är att bedöms så svårt skadade eller sjuka att de snabbt måste befrias från något som kan beskrivas som en påbörjad dödskamp.
-
ska omgående på ett tryggt sätt flyttas till ren miljö där de kan få mat, vatten, en första vård/tillsyn och viloplatser.
-
ska beredas individuell bedömning beträffande skick och hälsostatus i en trygg och neutral miljö under en längre tid. Det är INTE godtagbart att en person som inte katten känner och som inte känner katten ska avgöra dess status på en bedömning under några få minuters observation, utan besiktning skall göras dels när katten är mätt och utvilad, dels över en längre tid av regelbundna kontroller av personer som är vana att hantera oroliga rädda katter i kris, typ katthemspersonal. Skygghet är inte ett skäl att avliva katt.
-
ALLA omhändertagna katters identitet ska ALLTID noga kontrolleras – dels beträffande förekomst av märkning med tatuering eller chip, dels vägas mot i området förekommande efterlysningar av försvunna katter hos polis och katthem, samt genom annonsering i lokal press under ”Upphittat” eller liknande rubricering.
-
ska ett samarbete utvecklas mellan djurskydd, polis och lokala katthjälpsorganisationer/katthem, så att alla utplaceringsbara katter ska beredas möjlighet till att få leva.
-
att myndighetspersoner och av dem anlitade veterinärer som är för snabba att utdela dödsdomar till djur som kunnat räddas ska kunna ”prickas”. Avlivningar i all hast ska inte godtas som snabba problemlösningar!
Myndigheter som arbetar med DJURSKYDD ska arbeta för att SKYDDA, inte för att AVLIVA djur i de fall där människor hanterat djur illa… De ska lägga större insatser på att snabbare kontrollera och åtgärda anmälda fall av vanvård, men även arbeta förebyggande på alla upptänkliga sätt för att höja framför allt katters status till minst samma nivå som hundars vad avser ägaransvar och skötsel.
Och jag håller med Sippo – det behövs någon sorts Djurpolis eller DjurOmbud som höjer rösten för även oss Katter!
Allt ovan är nu ett första kliv ut i tankarna om en Lex Nisse… Är du jurist eller bara bra på att formulera det man skulle behöva lägga in i en bra KattParagraf som stoppar det myndighetsmissbruk som jag tycker Länsstyrelsernas kattdödande är – hjälp oss! Kom med tankar och kommentarer!!! *höjd tass*
.
