Har du hört talas om platinaregeln?

Om man varje dag som jag googlar på ordet ”katt” och ställer in google på att hitta allt som kommit in på nätet den senaste timmen eller dygnet, så hittar man alltid något guldkorn! Det kan vara en nyhet, en händelse eller ett tänkvärt blogginlägg. Det kan också vara en bild, en tävling eller annons.

Så nu ska ni få länken till ett sådant FYND:

Att lära sig en livets läxa av sin katt!

Läs och njut!

Besök Café Katt!

Den första söndagen i varje månad anordnas Café Katt på Stockholms Katthem! Det bjuds på kaffe med dopp och det finns tillfälle att träffa alla fina  katter. Och eventuellt bli förälskad i någon av dem!!!

Caféet har öppet mellan 14.00 och 17.00 och det finns naturligtvis folk och katter på
plats som kan svara på frågor, sälja katthemsprylar och hjälpa till att boka en  katt om det blir aktuellt. Hoppas vi! Och lotteri.

Hänger du med mig dit på en fika?

Nu vill jag fira!

Jag hittade bara halloween-serpentiner, men det gör väl inget?

Nu ska jag fira:

– Att Kicki från Örebro katthem gjorde så bra radioinformation om hemlösa katter!
– Att min blogg fungerar igen!

I morgon och några dagar framåt (Medans Stora husse stannar hemma och vaktar Landet) så kommer Stora matte att vara med här och skicka reserapporter från Gotland! GuteKatter ska vara en särskilt tuff sort, har jag hört jamas!

 

Kattägare eller kattägd?!

Många känner inte till det faktum att om du regelbundet och under längre tid matar en hemlös förvildad katt, så anses du i juridisk mening som kattens ägare – i alla fall enligt de märkliga regler som nu för tiden gäller i vårt avlånga land! Det innebär också att du kan bli ansedds om ansvarig om katten blir sjuk och behöver vård, om den ställer till på någon annans tomt eller är ett ”störande inslag” i miljön!

Detta faktum fick en kattvänlig person i radhuskvarteren i Kävlinge erfara, berättar Sydsvenskan. När hon i början av 2009 flyttade in med sina egna åtta innekatter, så noterade denna kattälskande dam att det fanns många hemlösa medfarna katter utomhus också, och hon började tillsammans med en granne att mata dem. Hon kontaktade även flera katthjälpsorganisationer men fick ingen hjälp att omhänderta utekatterna. ”De förtjänar en andra chans. De hade funnits här i många år och var halvtama och välgödda. Andra hyresgäster har matat dem sedan de var små.” förklarade hon.

Länsstyrelsen kontaktades, men gjorde inget åt saken – och damen fortsatte mata katterna i väntan på att Länsstyrelsen skulle göra något för katterna. Och nu har de gjort det – nämligen hota denna dam med djurförbud om hon inte gör sig av med de allt för många katterna, som hon inte har tillstånd att ”ha”! Dessutom har hyresvärden fått klagomål från en granne, så nu riskerar hon också vräkning…

Jag måste jama ut min ilska över hur idiotiskt detta hanterats, och jag börjar med den klagande grannen: Om alla – ursäkta uttrycket – övriga NÖTTER till grannar gått ihop och hjälpt denna godsinnade kvinna att fånga in och kastrera samt omplacera katterna redan från början (Långt före 2008 innan hon ens flyttat dit) så hade det dels kostat var och en en småslant, dels hade det sluppit födas massor av oönskade kattungar, av vilka en stor part garanterat strukit med p g a svält och köld. Dels hade de sluppit problemet idag, hade skapat en grannsämja och bidragit till trivseln. Men nej då, lata snikna dumfån kommer och gnäller i efterhand, fegt och osympatiskt, men själva har de inte gjort ETT KATTSKIT för att lösa problemet! Morr morr morr!!!

Och visst, Länsstyrelsen är inte ett katthem, det som de gör är att låta avliva hela surven katter som de får tag i. Det är exakt det enda som sker när ett ”djurskydd” griper in! Och där får jag nästa vredesutbrott! När ända innerst in i Kattemåla blir avlivning ett djurskydd? De djur de är satta att värna och vårda, dem tar Länsstyrelsen kål på… Snacka om att såga av grenen man sitter på???!

Ärendet är nu överklagat och utredning pågår om vem som är katternas ägare. Under tiden uppkommer också ett trauma: Damen hotas som sagt med vräkning om kattmatningen inte upphör. Samtidigt anses hon vara katternas ägare och hon bryter mot djurskyddslagen om hon slutar att utfodra dem. Hur hon än gör så får hon lida för sin kattkärlek. ”Jag har gjort allt i min makt för att ge katterna en andra chans. Nu rör jag inte ett finger mer. Men vad händer med katterna? Ska de svälta och frysa ihjäl här i ­vinter?” undrar hon.

Och under tiden gör Länsstyrelsen heller ingenting. ”Våra jurister får ta ställning till hur vi ska gå vidare.” säger länsveterinären till Sydsvenskan.

Finns det några fler kattvänner i Kävlinge så hoppas jag att de skäms nu, för att de inte gjort minsta lilla för att hjälpa till…