Ibland är det inte lätt att vara katt och rådgivare åt sina människor. I morse fick jag hålla matte i tassen när hon stressade upp sig, eftersom hon blev lite akut inkallad som sjukvikarie på ett jobb över dagen. Matte tycker om att ha god framförhållning och trygg planering när saker ska hända, så det där ”i-sista-minuten” är inte hennes grej! Men jag vet ju att det går kanonbra och hon trivs massor med att jobba, bara hon kommer i väg och på plats. Jag buffade henne lugn och såg till att hon kom iväg med bussen!
Nu ska jag sätta mig och jama goda råd till Stora matte inför kvällens möte med styrelsen i SveKatt. Hon i sin tur är mest nervös för att klara av tekniken med telefonmöte, men så klart är jag helt säker på att det också kommer att ordna sig!
Sedan när det lugnat ned sig ska jag bara ha myskväll – det kan väl en liten bloggkatt få unna sig?!
Och hör ni -en bra sak: Det är inte VINTER riktigt ännu!
Nä du Wikki inte är det lätt att vara katt alla gånger 😉
Mjau, tur att våra människor har oss dock! Hur skulle de annars klara sig? NosPuss Wikki
Vilken tur dina människor har, som har dej!
Tack för kattplimangen! *buff* TassKram Wikki