Någonstans finns kanske den som behöver dig

Jag ber om ursäkt, jag tassade in på en persons blogg och skrev en vänlig kommentar. Det kom en fräsig respons i form av ”Jävla idiot en kattskit kan inte blogga har du inte nåt viktigt att göra så gå å dö!”…

Kan inte annat än undra vad som fattas hos denna människa, med så liten tolerans, svag humor och brist på allmän hyfs? En som inte ens brytt sig om att läsa en enda stavelse i min blogg eller förstå vad som driver mig. Eller….

Världen blir inte bättre om man späder på den med sina taggar och kantigheter. Man måste ibland dra in klorna och tänka att alla har sitt existensberättigande – också den där varelsen som jag råkat – omedvetet – ”trampa på svansen”.

Den första reaktionen är ju att slå tillbaka med ”Fräs lagom din jäkla katta!” men; då är man ju likadan själv?

Jag behöver inte acceptera förolämpningen och det förnedrande bemötandet, men jag kan försöka förlåta människan bakom det och tänka att han vet inte vad det vill säga att ha en kärleksfull katt som spinner för sig, han har inte fått uppleva den glädjen. En gång kanske han kommer att förstå det och ha lärt sig något och vet att en katt fungerar bäst när man smeker den (Medhårs!) – och han kommer att må bra av att känna den medkänslan och värmen….

Så jag säger ”Förlåt – ursäkta att jag störde…” – vi kanske ses igen när du hunnit tänka efter!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki