Om vi ska sammanfatta allt som hänt den senaste tiden, så har det varit ungefär som ett störtlopp! Det börjar med ett långt, lugnt och soligt glid nedför en härlig backe, men sedan slutar det med att man tumlar utför ett stup och landar med en krasch! Så ungefär blev mattes semester…
Husse och matte hade snubblat över en oerhört lockande sista minutenresa till Grekland, och i skarven mellan jobb efter att ha slitit hela sommaren, bestämde husse att det skulle bli en tur till solen. Vi katter fick bo tryggt och gott på Landet hos Stora matte och Stora husse och allt var så bra. Iväg skickade vi våra människor med flyget!
Visst, jag fick en otäck fästing som gav mig ett fult sår på halsen, men det var ju en bagatell egentligen. (Fast det kliar fortfarande!) Och merparten av våra människors resa ska jag berätta om i kommande inlägg, den var en solskenstur.
Men så började mattes otur… På en båtutflykt lyckades hon med att trampa på en sjöborre. En sådan här stickig sak:
Lyckligtvis gick nästan alla små taggar att få ut, det är bara någon pyttebit som sitter kvar i foten på matte nu, och det gör inte ont längre. Det var dessutom under resans näst sista dag och med hjälp av fiffiga mjuka skavsårsplåster gick det att bada i havet ändå.
Svårare var det för dem att komma hem till en oväntad kattbegravning. Vi hade så ont i 
hjärtat här hemma av att veta att vi inte kunde berätta om det som skett, förrän husse och matte var hemma igen. Det var ett sådant besked som man vill lämna öga mot öga, inte per mail eller telefon till någon långt borta. Hemkomstkvällen slutade med tårar i regnet och trötta tumlade vi i säng. Ändå var jag nöjd att ha mina människor hemma igen och hjälpte till med uppackningen!
Så vaknade vi i gryningen samma natt av att matte pep konstigt. Hon hade väldigt ont i benet och det kändes konstigt i vaden. Det var som sendrag fast mycket värre, och ville inte ge med sig.
Framåt morgonen hade det fortfarande inte avtagit och det blev att åka till Vårdcentralen. Efter mycket väntande där, och en osäker diagnos ”muskelspasm” eller ”blodpropp” blev matte för säkerhets skull skickad till Akutmottagningen. 
Vilket är ett obekvämt ställe där man bör vara ganska frisk för att orka vara sjuk?!!
Det blev oändliga timmar av väntan mellan provtagningar och svar på dem – inte förrån nästan halv nio igår kväll hade doktorerna äntligen kommit fram till att det INTE var en blodpropp i mattes ben och hon fick recept på smärtstillande och kunde få åka hem. Puh!
Nu var det ju bara det att alla våra saker fanns fortfarande huller om buller på Landet (Inklusive oss katter) och vi var ju tvungna att ta oss hem till Vivalla, för husse skulle finnas på jobbet idag kl 7 ju!? Stora matte fick vara nattaxi… Bilen lastades full och kördes försiktigt i nattmörkret mot Örebro. Vilken lättnad när vi äntligen var hemma!
Mattes ben gör ont ännu och hon ska få hem mer medicin som ska ta bort det onda. Men jag ligger i hennes knä och spinner tröstande, och jamar om hur mycket jag faktiskt har längtat efter henne… Det kanske inte har märkts så mycket, men min längtan syns nu när jag håller mig nära nära matte och t o m mjölktrampar på henne! Nu ska vi mysa heeeela dagen!
Men stackars stackars Matte.
Krya på dig !
Tazz&Kram
Matte jamar tack! NosPuss Wikki
Vi har följt er och förstår att allt har blivit uppåner och bakåfram. Nu får vi hoppas att er mattes baktass blir bra igen, det var bra att det inte var en blodplupp. Igår kväll hade vi tänt ljus för 5 katter som vandrat över bron de senaste 4 dagarna 🙁 Det var Ida, My, Zmirre, Ville och Ville Kantarell. Vi satt tysta och tittade på lågan som brann så fridfullt…
Ta nu tass om er och matte!
Å era små ljuslågor har lyst upp sorgens mörker och värmt oss! Tack så innerligt! NosPuss Wikki
Kramar om…………
Tack vännen! NosPuss Wikki
Hoppas att störtloppsbacken är slut nu och ni kan njuta av lite lugn och ro ett tag. Det är ni värda efter allt som har hänt!
=^.^=
Nosbuffar
Mjau, i alla fall hoppas jag det ska vara lugnt ett tag nu! TassKram Wikki
Har din Matte ont i samma ben som hon trampade på sjöborren med? För det sägs att de kan vara giftiga. Hoppas iallafall att hon blir bra snart. ”tröstande nosbuffar”
Mjau nej, det är inte samma ben… Så nu haltar hon på båda.Men har varit och hämtat ut smärtlindrande medicin så det blir nog snart bättre! NosPuss Wikki
Svanskramar och tröstbuffar till er alla.
Tur att matte har dig som stödkatt.
Mjau, jag kurrar healingspinn, husse får väl bidra med lite av sin goda matlagning… TassKram Wikki
Stackars matte! Men vilken tur i oturen att det inte var en blodpropp! Förstår att du och Nova har mycket att göra nu, nyss hemkomna som ni är och med en matte som måste tas om tass.
nosgos å gottisar
Maurice & Kajsa
Mjau vi har hjälpt matte och husse att tömma smutstvätten och sandkornen ur resväskorna i alla fall! Och sorterat lite souvernirer! Kanske det går att pusta ut lite nu… TassKram Wikki
Men kära nån vilken otur på samma gång!
Den där taggbollen såg verkligen inte alls bekväm ut att stampa på!! :O
När matte och lillhusse åkte till London förra året, slutade deras resa också på akuten. Mattes ena baktass fick ett skavsår och sen helt plötsligt blev båda baktassarna alldeles rödflammiga och svullnade upp till storleken av en stor katt. Matte fick försöka halt runt London bäst det gick, men de sista två dagarna var en pina eftersom baktassarna inte gick in i några tass-skydd längre.
När matte och lillhusse kom till akuten sa de att matte hade både stafylo- och streptokocker i båda baktassarna och att matte var tvungen att gå till vårdcentralen varje dag för att lägga om såren, äta antibiotikatt och sen sitta med baktassarna högt i en vecka …
Till råga på allt skällde mattes husse (katthataren, det säger väl allt!), som hämtade lillhusse och en haltande matte på flygplatsen, så elakt om att det var mattes fel eftersom hon ”hade haft dåliga skor” att matte och hennes husse inte jamade med varandra på ett halvt år, de är båda lika långsinta, till skillnad från oss katter! Men nu är de på god tass igen!
Så kan det gå när man åker på semester utan sina katter!! 😉
Krya på dig matte! Wikki och Nova får kurra för dig, och jag är säker på att Ville skickar spinn uppe från Skaparkatten! ♥
Jamningar från Linnsen
Mjau, det är viktigt att vara rädd om sina tassar, men ibland kan man ju faktiskt inte hjälpa vad som händer! Skönt iaf att din matte kommit förbi det där som hände. Ni får se till att ha flatcats med er till nästa resa! Nu spinner vi på allesammans för att hjälpa matte på fötter igen! TassKram Wikki
Tröstbuffar. Hoppas att ni hann njuta lite av ledigheten i alla fall.Nosbuff
Mjau, det har vi verkligen! *spinner* TassKram Wikki
Det är bra, Wikki! Massa med spinntramphealing till din Matte nu! ^^
Mjau, vi jobbar på det som bara katten! TassKram Wikki