Lilla Blå – Rafaela – Felicia – Fela… Älskade katter får många namn…
Det susar från alla håll av kattänglavingar i kväll. Mest susar de kring några människor som har mött och fått älska och älskas av en enastående blå liten kattflicka, som placerat outplånliga tassavtryck i hjärtat på alla som träffat henne. I kväll har Lilla Blå tassat över Bron efter ett lyckligt år som trygg och älskad!
Det var i månadsskiftet juli/augusti förra året som det kom ett akutlarm om en katt i mycket dåligt skick som sett på soptippen i Stora Måle i närheten av Lindesberg. Det var verkligen en sorglig syn som mötte katthemspersonalen som åkte dit:
Fångad i ett stinkande pansar av päls fanns en utmärglad liten katt… Efter veterinärvård och rakning fanns det kvar en mager parvel på knappt 1,8 kilo med förtvinade benmuskler – du kan läsa mer om detta tragiska här. Så här såg hon ut utan pälsblocket:
Så illa kan det bli för långhåriga katter som inte får hjälp med pälsvård. Det var över huvud taget otroligt att hon kunde stå upp – det tog flera veckor innan hon ens kunde räta ut bakbenen! Och Rafaela njöt verkligen av att efter rakningen kunna tvätta sig, men först efter ytterligare någon vecka vågade jourmatte ta påfrestningen med ett ordentligt bad:
Nu kom det fram en vacker silverfärg och söta päls-moonboots…
Så småningom växte en vacker päls ut och i december adopterades denna skönhet av sin nya familj:
Nu fick hon namnet Felicia – Fela… och massor av kärlek! Hon var fortfarande ganska stel och hade svårt att hoppa, men tränade sig och i mars kom fina bilder på en lycklig katt som nu kunde hoppa lite mer!
Så det är med sorg i hjärtat vi läser mattes hälsning idag till Katthemmet: ”Fela finns inte längre bland oss på jorden. Hon hade så långt gången struma så det inte gick att behandla, så vi tog beslutet att låta henne somna in idag. Nu springer hon uppe i katthimlen och behöver inte ha ont längre.” Rafaela – Fela hade fått flera otäcka krampanfall och blev snabbt mycket sjuk. Veterinären hade också sett att hon fått ont i sina höfter igen. Det var svårt för hennes människor att ta beslutet, men kärleksfullt av dem att låta henne tassa till SkaparKatten. Men vi katter vet att sådant måste ske ibland…
Så därför tassar små ÄnglaKatter tröstande kring matte, husse och jourmatte och alla som mött denna speciella kattflicka idag…
”Fela – ditt namn borde från och med nu vara KVICKSILVER!” säger SkaparKatten med ett leende. För den skimrande katt som just som en blixt pilat in genom PärlePorten njuter så av sin hela starka och smärtfria kropp att hon inte kan stå stilla… Fela sträcker sig, rullar sig, tar små skutt och stora språng och bara njuter av att känna sig fri… Hon är som en kattunge på nytt och det spritter i tassarna. Sankte Pelle och de andra ÄnglaKatterna kan inte annat än fnissa.
”Jag vet precis vad du behöver” jamar SkaparKatten och ser busig ut: ”SvansKull! Alla häråt som vill vara med på SvansKull!” och i ett moln av svansar och tassar och glada jam myllrar hela himlaskaran iväg som glada popcorn… Det är fullbordat. ♥
Vackra Lilla Blå, vi är så glada att du fick komma in och njuta av trygghet, kärlek och värme och dina människor. Nosbuff
Mjau, hon fick ett gott liv, den tid som fanns kvar! ♥ Alla katter borde få ha det så! TassKram Wikki
Vi spinner healing spinn för Felas människor som sörjer. De gav henne ett kärleksfyllt sista år och var så kloka att de förstod när det var dags att låta henne gå. Det svåraste och mest kärleksfulla man kan göra.
*nosgos*
Mjau, det är så svårt… TassKram Wikki ♥
Sov i ro, vackra lilla flicka…. Du fick i alla fall komma in i värmen och känna kärlek och slapp dö ensam och lidande på en soptipp! Vi sänder våra mjuka tassklappar till dina människor i denna sorgens stund!
Så måste vi bara får berätta, matte blev så glad idag, som hastigast i ögonvrån på väg till jobbet såg hon en äldre farbror som satt väl påpälsad i solens tappra strålar och höll i kopplet till sin kisse som glatt prasslade runt i löven i trädgården. Detta på vägen där allt för många missar springer vind för våg ”för vi bor ju på landet” där mellan Örebro och Kumla. Det finns i alla fall en säker kisse och en ansvarsfull ägare till här i världen!
Mjau, det finns goda människor! *svansdans* TassKram Wikki
Vi tycker så synd om hennes familj, de som får försöka fortsätta utan henne! Vi tror dock att hon var så lycklig – tänk efter vad hon gått igenom, så fick hon ett helt år i trygghet, ett helt år i kärlek och omsorg, värme och kärleksfulla smekande händer. Ett år är lång tid i en katts liv. Tröstespinn till alla som behöver!
Maurice & Kajsa
Mjau, det var bara så sorgligt att det gick så fort på slutet, Fela fick ett anfall som en hjärnblödning och kunde sedan inte se eller resa sig, stackars liten… Men hon fick ändå så mycket kärlek! Gott att veta! NosPuss Wikki
Hon fick så fint liv på slutet! Vilken vacker flicka. Så sorgligt men så fint att hon hade det så bra!
Åh Wikki vi har så många sjuka kattvänner på Flickr. Så sorgligt när människor behöver fatta beslut och skiljas åt.
NosPuss Sven och Signe
Mjau, men när SkaparKatten kallar så måste man tassa iväg – så är det bara! *suck* Hoppas det dröjer jättelänge tills dess! NosPuss Wikki
Tack för dom fina orden. Vi kommer aldrig att glömma vår gråa prinsessa .
Varma hälsningar från Felas husse och matte.
Vi håller tassarna ömt kring er och spinner tröstande! NosPuss Wikki
Nu gråter jag…. Men hon fick ju trots allt en sista tid med den kärlek och omvårdnad hon så väl behövde. Sov gott, kära Fela.
Mjau – vi kommer att minnas denna lilla prinsessa av silver! NosPuss Wikki ♥
Åh lilla kissen! Du fick i alla fall känna på värme och kärlek den sista tiden! Vi skickar healingspinn och tasskramar till dina tvåbeningar
Indra o Bastian
Mjau, Fela fick ett guldkantsliv på slutet – hon fick det som alla utegående kissar behöver: Trygghet och kärlek! NosPuss Wikki