Jag har lust att rösta ”EK Lussekatt nr 16 Vilse” och se om det ger resultat? Han om någon hade antagligen varit alldeles för självklar vinnare så han blev inte medtagen i Eskilstuna-Kurirens Lussekattomröstning som nu börjat?!
Och när Stora matte skickade in min anmälning till deltagande så krånglade tidningens anmälningsformulär så att text och sånt kom fram men inte mitt foto. Hon kontaktade tidningen vars kundtjänst sa att det skulle ordna sig bara foto mailades in separat. Men jag kom inte ens med bland inskickade ändå tyvärr fast vi snabbt fixade det… Känns ju lite snopet. Hon där på tidningen lovade ju. Suck.
Så jag får Lussa med Nova för husse och matte bara – det blir fint det också! På bilden håller Nova på att kolla in lämplig ”ljuskrona” vilket jag tror hon på något sätt fått om baktassen hur det ska vara?!!
Mjurr, vi funderar på att ställa upp som stalledrängar, fast bara under ordnade förhållanden! I rätt stall verkar det vara ganska soft att ligga på en höskulle och lyssna på pållarnas tuggande och frustande, och kanske jaga en liten mus mellan varven!
Vi tackar så mycket för den välfyllda goodie-bag:en vi fick tillsammans med den fina Nils-tavlan, nu ska vi kloa igång tjänstehjonen att börja odla det goda kattgräset åt oss, och matte hon mumsar redan av chokladen minsann! (Tröstäter, säger hon, för igår fick vi tända ett ljus i våra hjärtan för vår store, goa klumphundskompis som bara segnade ner mitt under lek och bus med sin husse, och sprang över bron på några futtiga sekunder *tår på tassen*)
Mjau så sorgligt med voffekompisen! Men det finns en HimmelFörHundar också, med många lyktstolpar att pinka på och så mycket tuggben man kan önska… Och tänk att bara få sluta mitt i en lycklig lek – det önskar man vore rätta sättet egentligen. Bara ett glatt skutt in i evigheten?! TröstTassKram! Glad att ha fått lämna över tavla med tillbehör nu och hoppas att gräsodlingen lyckas! NosPussar Wikki
För oss är ni Lussekatterna nr 1 i alla fall. Nosbuff
Tack för det go’vänner! NosPuss Wikki
Hmmm… kanske ni ändå ska vara glada över hur det blev mina vänner. Ordet Lussekatt hade från början egentligen inget alls att göra med Lucia. Det handlar dessvärre om Lucifer, djävulen alltså. Det är från Tyskland på 1600-talet som seden med lussekatt härstammar. Djävulen gav, i kattens skepnad, barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn. Och för att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan. De ljusa bullarna ansågs skrämma bort Lusse, alltså Lucifer. Lussekatter har även kallats dövels- och dyvelkatter´, alltså djävulskatter. Huuuuua mig… djävulskatter.
Nääää… nu får jag gosa lite med mina SNÄLLA katter ;-).
//Micke
Mjau det är sant att sådant är ursprunget – men nu tassar vi till och gör Lussekatterna till Ljusets Änglar och Glädjespridare istället! Inte ens Tomten var ett snällt väsen från början och se vad han blivit nu, hi hi! Och visst är väl VIIIIIIIIIIII snälla katter också??! NosPuss Wikki