Tack för alla värmande och tröstande ord från er och alla er andra kattvänner! De värmer våra hjärtan!
Här är den fina dikten:
”Ett skepp seglar ut och jag står och ser
hur hon försvinner vid horisonten.
Några vid min sida säger: ”Nu är hon borta”
Borta?
Borta ur min åsyn, det är allt,
hon är lika stor som när jag såg henne…
Det är jag som sett henne bli mindre och helt försvinna ur min åsyn,
hon har inte förändrats och i samma ögonblick
som någon vid min sida säger: ”Nu är hon borta”,
finns det andra som ser henne komma
och glada röster ropar ”Nu kommer hon!”
… och detta är att dö” (Bishop Brent)
Nu hoppas vi att resten av året och nästa år inte ska ge oss fler sorger… Utan tid och utrymme för liv och glädje! ?
Underbar dikt.
Mjau, det tycker vi också – den lade sig som bomull kring sorgsna hjärtan! NosPuss Wikki