Sopis får en lodjurskompis till granne?

Den här lilla lodjursungen irrar omkring intill ett fritidsboende i Stockholm. Jag hoppas att den håller sig vid liv och som planerat kan fångas in och komma till min vän Vimsan, som är viltvårdare. Tyvärr lever den farligt, genom att hittills ha livnärt sig på ett antal katter (Ryyyyys både vilda och tama! Så någon lekkompis till Sopis blir den absolut inte!) och utfodrats av boende. Tre burkar kattmat var bara ett slurp för en liten ensam lokatt som blivti riskabelt van vid människor.

Nu får inte vem som helst ta hand om och mata ett lodjur. De är fridlysta och berörs av djurskyddslagen. (Inte ens ”vanliga” vilda djur får man ta hand om utan tillstånd.) Så nu gäller det för Vimsan, som har både  kompetens och utrymme för detta, att få klartecken från länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Tanken är att snabbt fånga in lon (Den överlever inte vintern utan mamman), göra nödvändig skabbtvätt (Hel behandling tar cirka tre veckor) och mata den till lagom hull. Efter att den anses frisk, skabbfri samt lagom i rundören skall den sedan förhoppningsvis skickas till Skansen. Det skulle vara bra för dem att få in nytt blod i sin lilla stam ochdet skulle också rädda livet på ett mycket vackert, ståtligt och imponerande djur.

Så här fungerar djurlagstiftningen för den som undrar:

Vilda djur har ingen ägare. De är sina egna, tills någon jagar dem, fångar dem eller får dem i sina händer. I samma ögonblick får de ägare, som är i förväg bestämda.

Det finns 3 ägarskap som träder i kraft, då ett vilt djur jagas eller tas om hand på något vis. Det är någon av dessa tre, beroende på djurart och omständigheter:

• Staten (Naturvårdsverket bestämmer)
• Jakträttsinnehavare
• Markägare

Lagar som reglerar vad vi får göra i samband med vilda djur, är djurskyddslagen (gäller för behandling av vilt), jaktlagstiftningen, artskyddsförordningen, och även internationella lagar som reglerar handel med hotade växter och djur, döda som levande.

När det gäller behandling av skadat vilt, gäller följande:

• Första Hjälpen får ges. Den första hanteringen kan innefatta undersökning, bedömning av skadan/sjukdomen, den första medicinska insatsen till exempel tillförsel av energi, vätska och värme. Även bandagering.

• Första hjälpen får ta högst 48 timmar (2 dygn).

• Man får inte göra tamdjur av vilda djur.

• Man får inte avliva skadade djur utan beslut av någon som är utbildad för att kunna avgöra vad som bör göras. Enligt lag ska djur avlivas snabbt och smärtfritt, det finns endast några godkända sätt; sövning/insomningsspruta, skjutning, eller ett kraftigt slag mot huvudet som ger omedelbar medvetslöshet.

• Vilda djur som omhändertas för rehabilitering, räknas som djur i fångenskap och omfattas från första stund av djurskyddslagen.

• Djuren ska behandlas enligt veterinärmedicinsk bedömning utgående från smittskydd, djurskyddslagen, och på ett sådant vis att de inte präglas på människor

• Felaktig behandling och/eller otillbörligt lidande för djuret, är åtalbart. Även oaktsamhet är åtalbart, t.ex. risktagande eller otillbörlig stress.

Efter 48 timmar krävs tillstånd för fortsatt rehablilitering. Då föreligger anmälningsplikt till Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen. Statens vilt ska alltid rapporteras till polisen.

Det finns ett antal privatpersoner och föreningar som har tillstånd att rehabilitera vissa vilda djur. Dessa tillstånd gäller inte automatiskt för alla vilda djur, utan endast vissa vanligare arter.

Djurparker får inte ta hand om skadat vilt mer än någon annan, om de inte är godkända rehabiliterare. För att få tillstånd att rehablilitera skadade vilda djur, får man genomgå en kurs.

Vi kommer säkert att kunna följa hur det går på Vimsans blogg!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki