I nattens mörker jag tänder ett ljus
ställer det i fönstersmygen fram
att lysa ut från mitt lilla enkla hus
ut i mörkrets vida stjärnefamn
I nattens mörker därute väl går
så mången ensam, osedd och tyst
och kanske det lilla lilla ljuset når
till att göra dennes stig belyst
I nattens mörker gick en gång jag
var skälvande, hungrig och rädd
och fann en låga flämtade svag
men alldeles nog att bli sedd
I nattens mörker en port stod på glänt
och bad hemlösa att stiga på
På samma sätt nu mitt ljus är tänt
och dörren öppen för sökande små
© Stora matte Inger M. Andersson
åh så fint!
Tack så mycket!
Som vanligt säger Stora matte: Det är OK att kopiera dikten och ha på sin hemsida om man bara anger vem som skrivit och en länk!
NosPuss Wikki
Både vackert och tänkvärt. Tasskram
Tack snälla! *spinner*
TassKram Wikki
Jättefint skrivet!
Å tack snälla! *spinner*
TassKram Wikki