…då är det inte lätt att skriva en kattblogg, och försöka vara rolig och trivsam och klok och spinnande vacker. Man vill bara försöka rymma från alltsammans och springa fri på vidderna långt borta från alla problem. Om det gick.
”Vad är det som har hänt?” tänker du nog. Jag kan lugna dig, jag har det bra, här på min balkong på fjärde våningen.
Men det är alla andra katter ute i världen!!!
Alla de där som INTE ALLS har det bra!
Och så är det de där människorna som inte lyfter ett finger. Som sover gott trots det de gör mot katter – nämligen INGENTING! Av ointresserad lathet, blind okunnighet eller pur dum snålhet. Det är ju bara en katt.
Bara? Varje katt är en levande varelse, och som det djur katten är, så har den ändå känslor och känsel, den har liv och livslust, förstånd och förståelse. Den tänker – som katter tänker. Och den kan känna, göra allt detta, på kattens vis.
En katt har ingen naturlig önskan att göra människor något ont. Den är utlämnad till människans godtycke och makt. I mycket sägs att katten äger sin människa – men därtill krävs ett samspel där människan låter sig ägas. Men då handlar det om en relation i godo. Om katter och människor som trivs ihop och respekterar varandra.
Men när det kommer till de katter som ingen önskat, som ingen bryr sig om och som ingen vill ha – då syns ingen medmänsklighet: De är osynliga parias som smyger i skuggorna runt husen där de visserligen har månskensnätternas romantiska frihet men samtidigt bitter köld, rå fuktighet och vasstandad hunger.
Och nu, i ljumna ljusa skymingstunder, kommer de fram ur gömställena, när de inte längre orkar hålla sig undan: De rundmagade kattor, vars avkommor ska kämpa för överlevnad när hösten kommer… och de slitna vandrarhannarna, slagskämparna med ärr, grova nackar och bulliga kinder. Magra, trötta, med skabb och med sjukdomar som slumrar i toviga pälsar. Vem glömde dem alla? Vem släppte ut dem, dessa sargade övergivna, till en ovisshet i NoWhereLand?
Du ville ha en kattunge, men den växte fort och blev stor.
Du tyckte den skulle få ha frihet, vara ute ibland, leva ett kattliv som i de där sagoböckerna där det fanns möss och gräddmjölk i ladorna och ingen blev sjuk eller frös…
Hur kunde du glömma så enkla saker som att se till att din katt var ID-märkt och kastrerad – så den kunde återbördas hem till dig, om någon hittade den?
Du ställde dig på trappan och ropade på din katt, men den var borta. Katten som du älskade så otroligt. Du ropade två gånger till. Men den var borta. Du tittade kanske ut genom fönstret dagen därpå. Men katten kom aldrig tillbaka.
Så lite brydde du dig. Så lite älskade du. Mer än så försökte du inte ens. Det var ju bara en katt. Vintern gick.
Vi hittade resterna av din katt idag. Det var ingen vacker syn. Den hade blivit påkörd och låg med brutet ben i diket bara två hus bort. Du skulle lätt ha hittat den om du över huvudtaget försökt leta. Katten skulle ha överlevt benbrottet, om du tagit upp den och åkt till veterinären. Men nu hade den tynat bort där i diket, vem vet hur länge det dröjde.. Varför skulle du ha en katt över huvud taget? Om den inte var värd mer för dig?
För det är inte de medvetet grymma djurplågarna som skadar flest katter, inte de verkliga katthatarna eller de som är så rädda för katter att de avskyr dem. Det som orsakar mest lidande för katter i vår vackra värld som borde rymma trygghet och kärlek till alla, det är de alldeles vanliga människorna som INTE BRYR SIG. Tillräckligt.
Alla de där som gör INGENTING.
Det gör min själ ekande ihålig av sorg, och jag sitter ihopkrupen på min kattbädd här i hörnet och tänker: JAG ska i alla fall göra skillnad! JAG ska göra vad jag kan!
Gör det du också: STÖD DITT LOKALA KATTHEM!
Vad ledsen man blev när man läste det hela. Det finns tyvärr människor som inte ska ha katter.
Nospussar från Milou och Pontus med matte.
Mjau, vi måste hjälpa dem att förstå det! TassKram Wikki
Så bra fräst, Wikki!
Tack mina vänner! Dela gärna! NosPuss Wikki
Allra sötaste Wikki, du gör skillnad! När du räcker ut din tass och hjälper och tröstar katter som av någon anledning inte har fått allt det som en älskad katt behöver. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Vi får alla ta till oss historierna med ett lyckligt slut och behålla dem i våra hjärtan som de värdefullaste diamanter. Se bara på den underbara lilla kattfamiljen som räddades av veterinären och ”ditt” fina katthem.
Tröstbuffar & nospussar Smiley.
Kurr tack för den trösten! NosPuss Wikki
Man kan inte bli annat än ledsen och arg när man tänker på det men så finns det ändå ett lite ljus, de som vill och ser och som faktiskt gör något och gör skillnad även om det är i det lilla. Nosbuffar
Mjau, varje liten tass till hjälp är väl behövd! <3 NosPuss Wikki
Jag blir så sorgsen när jag läser sånt. Det finns alldeles för många hemlösa katter!
Det är bara 2,5 månader sedan jag själv skaffade mig lägenhet och matte. Obegränsad med mat, värme och kärlek. Fatta vad lycklig jag är! Även om Matte fortfarande är lite läskigt. Jag tänker i alla fall aldrig mer flytta igen!
Jag håller tassarna att ännu fler katter får ett hem!
Tasspuss från Mimmi
Hej Mimmi! Vilken bra matte du har skaffat! En som ger en liten skyggis som dig både leverpastej och hopp. För du ska se att när du lärt upp din matte hur du vill ha saker och ting, så kommer inget att vara läskigt längre! <3
Jag lägger till dig i min "Wikkis vänner-lista" strax!!
TassKram Wikki