En minnesdag för de döda – en dag för stillhet och minnen, att tänka på våra vänner som tassat över Bron – den infaller nu på lördag. Så jag tänkte att jag skulle leta reda på en lämplig psalmtext att jama en sådan dag, medans vi tänder minnesljus och hedrar dem… Först hittade jag ”Alla jordens katter han mänskan gav” men, mja, det var kanske inte vad jag tänkt mig…
Nästa spår var ur 1797 års psalmbok, där i alla fall enligt google texten skulle lyda ”Han är min l’katt och ädlalte del, Mit ods och arf, fom aldrig lglår fel, Det jag med alt nöje vil ägna: Och frögdar mig at min arfvedels lott Ar detta, fom ’ar evinnerlig” – men det var lite ”misstolkat” också!
Sedan nosade jag in på den värmande texten ”Och Gud sände en katt” av Carolina Johansson om kissen som tassade in i kyrkan under psalm 522… En strof i psalmen lyder ”I Guds tystnad får jag vara, ordlös stilla utan krav…” – är det inte mycket likt att vara en katt?
Så jag kommer att sätta mig stilla på lördag och tänka på alla dem som står med här i bloggens sidokolumn ”Wikkis MinnesLund”. Den är verkligen viktig för mig – och för alla dem som saknar en eller fler av katterna som är med där. SkaparKattens Frid till er alla!
Här kommer i alla fall slutligen en psalmtolkning som innefattar det jag sökte:
httpv://youtu.be/UF4eW4WA4bM
PS. Katten på den översta bilden är en kyrkomålning av Albertus Pictor. Gissa var den finns???! Jo, i Kumla kyrka!!!
