Många drar sig för att skaffa en katt, för att de är rädda att katten inte ska trivas som innekatt. Ibland är det inte så mycket det att katten VILL ut, som att människor har en föreställning att ALLA katter på något sätt längtar efter ett fritt liv ute.
Men vad katter längtar efter, det är en sanning med modifikationer! Det finns massor av katter som helst vill slippa sätta tassen utanför dörren… De är alldeles tillfreds med att bo inne resten av sitt liv, och lider inte det minsta av det valet. Och det finns faktiskt ett medel-alternativ, som kan vara gagnande både för katt och för kattens människor: Att gå ut med katten i sele!
Tvärtom vad många tror, så går det att lära de flesta katter att gå ut i sele. Man måste bara inse att det är en process som kräver en del träning, olika mycket beroende på katten, och kattens ålder är helt oväsentlig – det går att lära såväl kattunge som gammelkatt!
I ett första steg kan man vänja katten vid att ha halsband på sig inomhus. Sätt en liten pingla på det, så att du hör var katten befinner sig. Låt katten ha halsbandet på sig i oregelbundna perioder, och belöna med en godbit vid av- och påtagandet. Vitsen är helt enkelt att katten ska förknippa halsbandspysslandet med något ofarligt, trivsamt och mysigt.
Vissa katter kan få lite panik av att ha något om halsen den första gången, så se till att vara i ett litet rum, t ex badrummet, med stängd dörr, så den inte far undan eller slår i något. Ha lite leksaker och godis med, och distrahera katten med dem. Bli INTE uppstressad själv – även om katten kanske backar runt i en kvart eller slår lite volter de första minuterna, så ska du vara lugn och ”agera normalt”.
Kom ihåg att du ska ta in katten i badrummet på lekstunder UTAN halsband också, så att inte rummet förknippas med bara tråkigheter!
När halsbandet inte längre är någon exceptionell upplevelse kan katten få gå omkring med det i hela bostaden. Men ta alltid av och på det några gånger, och ha avtaget på natten. Lägg till ett träningsmoment med att hålla i halsbandet och ”styra” omkring katten försiktigt, att ”stoppa” dess framfart genom att hålla fast och säga t ex ”Stanna!”.
Nästa steg är att lägga till selen, samma metod från början, med start i mindre utrymme, använd lugn röst och godis och lek kring proceduren. Det är viktigt att selen sitter ganska stadigt/hårt runt bröstet liksom att halsringen ska vara trång (Men inte strypande!) så katten inte kan krypa ur den. Håll inte fast katten i selen i början utan i halsbandet – en del katter blir lite oroliga om det ”fastnar” kring magen, och försöker vända sig om och backa ifrån det. Träna mjukt och lekfullt med olika övningar tills selen blir synonym med ”Ha trevligt med matte/husse” och kan sitta på längre eller kortare stunder utan att katten bryr sig så mycket om den.
I det här läget finns också utrymme att träna andra kommandon som ”Sitt”, ”backa” och ”ligg” – de flesta katter tycker det är kul att jobba, men de tröttnar snabbt och kan inte tvingas till det om de inte vill. Ett viktigt kommando som går att lära de flesta katter är också att komma på inkallning. Men som ni vet fungerar det till en gräns d v s om katten VILL…
Därnäst kommer kopplet till – också i inomhusträning. När katten förstår att den sitter ihop med sin människa och begränsas i framkomlighet brukar det kunna bli en ny dust. Det bästa är att i början bara följa med katten dit den går, vilket kan bli en tålamodsprövande promenad för matte/husse med många stopp.
Att göra den här träningen inomhus är ändå ganska viktigt, så att man vet hur katten beter sig om den blir panikslagen eller rädd. Innan man fortsätter träningen utomhus är det klokt att försöka hitta någon annan inomhusmiljö, t ex en trappuppgång eller källargång, som katten kan få utforska i sele och koppel, men där den inte kommer så långt om den sliter sig lös. Träna inkallningar, stopp, styrningar, lyft, i korta men roliga perioder, och ha massor av tålamod.
Ha kvar pinglan på selen. Ljudet kan verka irriterande men om kisse skulle komma lös så kan det hjälpa till att lokalisera den!
Så kommer nästa fas: Katten ute… Om man bor i en väldigt trafikerad stadsmiljö kan det vara klokt att vara mycket försiktig, och inte gå ut ensam med sin katt, utan ha en annan person med, som katten också är trygg med. Ofta brukar den första promenaden bara vara ut ur porten och gå någon meter och vända igen. Och det räcker bra! Det ska kännas tryggt att ha varit ute och vänt och så lära sig ”hitta hem” igen. Den korta turen kan få räcka flera gånger, innan kattens egen nyfikenhet tar den runt hörnet och in på nya upptäckter!
Under de första turerna ute, låt katten själv välja väg! Det kan vara lämpligt att bromsa så den inte går in bakom/under otrevliga buskar där kopplet kan fastna, och låt absolut inte katten heller klättra högra upp i ett träd än att du kan nå den! Katten lär sig snart att klättrandet tar slut på 170 cm höjd och stannar där…
Ha hela tiden ögonen på omgivningen – kommer något skrämmande; en lös hund, en gräsklippare, en skramlig buss – var beredd att lyfta upp din katt snabbt! Ha samtidigt koll på katten, som väldigt snabbt kan accelerera och rycka till i kopplet. Det gäller att vara alert!
Vi använder ett 5-meters rullkoppel för liten hund, det är lagom ”spelrum”. Längre lina behövs inte, det ökar bara risken för trassel.
Passa samtidigt på under utevistelsen att se omgivningen ut kattens synvinkel, det kan vara mycket intressant! Vad finns under parkbänken, bakom cykelskjulet, bredvid grannens bil?!! Hur många skalbaggar går det att fånga ute på gräsmattan och klumpiga matte, vi ska ju SMYGA på skatorna!!? Jag lovar, arbetet med sele/koppel-träning lönar sig, och blir kul för alla. Men glöm inte belöningen när ni kommer in igen!
Det ska vara kul att komma hem också!!!
Vilket kanoninlägg! *klappar tassarna* Tänk så många som tror att vi katter inte kan gå i sele. *fnys* Viktigt också att människor förstår att vi är inte lika lättlurade som skällisar. Vi gör inget om vi inte själva vill. Då det så! *stampar*
Mjau, vi kan ställa upp på mycket, men inte ALLT. Dock har vi ju alltid våra människors bästa för ögonen, de behöver ju ut och motioneras regelbundet!
NosPuss Wikki
Åh så bra! Det här är ju just det matte och husse pratar om, vi har inte kommit längre än till altanen och matte och husse velar. Toppen att du har skrivit hur man ska göra! Nosbuff
Om man har en husse/matte som är lite osäker, så ska man själv försöka verka så trygg och bestämd som möjligt! Led dina människor med bestämda kliv iväg och få dem att följa efter – de kan vara väldigt hariga i början, men de får snart kläm på det!
NosPuss Wikki
Mycket bra ”artikel”, vi håller med och tycker också att selpromenader är finemang :-). Det går ju utmärkt att klättra, jaga fjärilar, snuffa efter saker, apportera pinnar(ja, matte tycker det är så kul så vi får ju ställa upp med det…) och allt det där ändå :-D. Matte brukar skifta mellan två olika sorters selar och den ena typen ser ut som en liten reflexväst. Den är mjuk och den är ju då bra när det börjar skymma så att hon eller husse lättare kan hitta tillbaka till på oss under våra ”underbuskagesniffningar” här i trädgården. Det vore ju förfärligt om de gick vilse stackarna… ;-).
Tasskramar =^:^=
Mjau, det stämmer – och det var en mycket klok synpunkt att man ska ha reflexig sele eller väst när man tar mörka kvällspromenader! På människorna också minsann! Eller hur!?
TassKram Wikki
Vilket kanoninlägg! *klappar tassarna* Tänk så många som tror att vi katter inte kan gå i sele. *fnys* Viktigt också att människor förstår att vi är inte lika lättlurade som skällisar. Vi gör inget om vi inte själva vill. Då det så! *stampar*
Vi katter är nog proffs ändå på att lura våra människor till det vi vill, eller hur?!
NosPuss Wikki
Jag tycker du glömmer en viktig bit där, Wikki! Man skall ha en matte (eller husse) som inte somnar under varma dagar ute då jag vill sitta och fantileja ett tag…det är så svårt att väcka henne bakom stenar och buskar och jag får skämmas över matte! Mer vitaminer till matte så hon orkar gå längre…
Mjau!
Mjau, annars finns det energidrycker för människor som de kan tränas att bära med sig i en påse – man får se till att de har sånt med sig, så man får full valuta för promenaden!
TassKram Wikki
Jag är en sådan där katt som absolut INTE vill gå ut, vare sig i sele eller fri. Så visst finns vi, de totala innekatterna! Matte säger också att när man adopterar en katthemskatt får man ofta skriva på att man INTE släpper ut katten utan sele och koppel, för många katthemskatter har varit med om hemska saker där ute i ”det fria”. Aragorn och Rufus älskade att gå ut i sele och det gör Conny också – de andra har matte inte tagit ut ännu, eftersom de är så nya här. Men nu skall gammelmatte och hon börja bygga ut kattgården – och där får man förstås vara utan sele hur mycket man vill! De som tror att katten absolut vill vara ute, begriper inte hur många otäcka faror som lurar på en misse… bilar, elaka människor, vilda djur, sjukdomar o.s.v.
Tass från Imma, mycket nöjd innekatt.
Mjau, en säker kattgård är toppen – där är man skyddad för andra farliga djur också! Tänk vilken trygghet men ändå kunna vara ute lite! *spinner*
TassKram Wikki
Wikki du är så vis! Vi får gå ute själv men matte är rädd ändå. Inatt tappade Sven sitt halsband och kom inte in : ( Men han satt utanför kattluckan imorse!
NosPuss från Sven och Signe
Duktiga Sven! *berömspinn* Så bra att han var klok nog att vänta utanför luckan! Har ni hittat hans halsband igen eller hur går det nu då?
TassKram Wikki
hej Wikki vi är två katter som funderar på om du vill ha lite hjälp här på bloggen med inlägg och så ?
för tre bloggkatter är tripelt så bra som en eller?
svara gärna på mattes blogg så hon ser vad du skriver 😉
/Tussen och Lukas (katter på landet)
Mjau det skulle ju vara kul att göra ett inlägg där jag kunde intervjua en stallkatt! Ni kanske är stallkatter?! TassKram Wikki
Hej! Jag skulle gärna vilja gå ut med en katt och tjäna pengar , jag gillar att gå ut med olika djur . Jag har gått ut med massa hundar och fått över 100 spänn .
Hej! Nu är det ju inte så många katter som blir regelbundet motionerade ute av sina människor och det är väldigt annorlunda att ta ut en katt i koppel mot en hund. Så jag tror det är svårt att tjäna pengar på det, hundpromenader är nog lönsammare! Att vara ute med katt i sele är dessutom mycket mer ”Följa med katten dit den vill gå” – vilket innebär väldigt mycket nosande och sniffande i buskar och på allting. Man rör sig varken fort eller långt, men det är mysigt ändå!
NosPuss Wikki
Hej Wikki!
Så bra ’artikel’. Du har typ alltid jätte bra artiklar!! *klappar tassarna* 🙂
När jag var lite yngre skulle jag varit en inne katt, som fick gå på koppel promenader. Men sedan så fick jag vara ute, för på sommaren står nästan alltid dörren öppen! ^^
Snart så kommer min lillmatte köpa en katt!!! :O En kattunge. Och den katten kanske ska heta Wikipedia! 😮
Men iaf, den katten kommer vara en raskatt. Så hon kanske inte kommer vara utekatt, men kanske kommer få gå ut i koppel. Iaf den första tiden, så då var det bra för min matte att läsa den här artikeln. 🙂
Många TassKramar
Mjau vad spinnande med ny kattkompis! Hoppas mina råd kan vara till lite hjälp?! ♥ Lycka till! NosPuss Wikki