En församling munkar i klostret Nga Phe Kyaung i Myanmar, Burma, har lärt en grupp katter att hoppa genom ringar. Katterna belönas med godis och fotograferas av och även med turister. Men något i hanteringen och ”leken” verkar så kallsinnig, likgiltig och maskinell på ett för mig främmande sätt. Varken munkar eller katter ser egentligen lyckliga ut… Jag trodde att man blev munk för att finna den rätta vägen till sådant?! Tänk vad mycket det är som jag inte begriper mig på….
Konstigt nog blir jag bara ledsen av att se dem…
Jag håller med dig, man blir beklämd. Antar att munkarna har en buddhistisk inriktning och där trodde jag respekt för andra levande varelser var väldigt viktigt. Men här visar man inte den respekten. Det ser varken roligt eller vackert ut. Bara konstlat och kallt.
Mjau, kallt är rätta ordet. Jag tittade på andra filmer därifrån när turister håller på med katternas hoppande och betalar för att låta sig filmas. Usch…
*suckar* Wikki
Jag blir illa berörd jag också och Mamsen slår tassen för ögonen och vill inte titta alls 🙁
Tass från oss
/M
Tänk om de fick se hur en kisse hos oss har det, och jämföra? Lära sig något om empati och kattkärlek?
*suckar*
NosPuss Wikki
Jag är lite ambivalent till sådana saker jag också…
Mjau, det ser helt enkelt inte kärleksfullt ut. Och katterna ser verkligen inte ut att ha roligt!
NosPuss Wikki
Nä, det här var inget kul eller roligt att titta på… Fräs på dem. Vad gör inte människor för att tjäna pengar på katters bekostnad mer fräs och klös…
Mjau, jag fräser också. Katterna hanteras som ting, inte somlevande varelser. Mjusch, som katten Jansson brukar säga i Bamse!
NosPuss Wikki