Igår så satt jag med pälsen på ända och tittade på TV3:s avsnitt nr 2 av ”Djurens hjältar” – särskilt avsnittet av den trafikskadade katten Bosse gjorde mig upprörd och rörd…
Man tänker många tankar om katter, kattägare, bilister och mycket annat i ett fall som Bosses… Framför allt blir jag glad att Bosses människor tyckte att det var värt allt det måste ha kostat för att få sin svarta och uppenbart högt älskade katt hel och frisk igen efter den otäcka händelsen när han blev påkörd. Men det ryser dessutom i mig när jag tänker på att Bosse låg skadad ute med smärta i ett helt dygn innan han hittades!
Sedan kan jag ju inte låta bli att hålla fram klorna när jag tänker på den hjärtlösa bilist som hade hjärta (Eller brist på det?) att bara åka sin väg efter påkörningen! Det finns ju en plikt att anmäla eller meddela en djurägare om man kört på en katt! Morr!
”Det bästa är ändå att få lämna hem patienten!” sade veterinären Ash och det var skönt att få se en slutvinjett med en glatt staketklättrande återställd Bosse!
Sedan kan jag inte annat än undra vad de där djurräddande Lili och Anneli kör med för amatörteknik i vissa sammanhang, de som borde vara mer professionella? Att t ex springa som dårar och jaga nio andungar runt en gård, hetsande och fumligt, när de borde ha haft ett par håvar till jobbet? Eller knypplar ihop stängningen på en sälunges transportbur med ett ynkligt blått snöre, fy fy fy! När det borde vara säkra hela utrustningar man använder? Och motar djur med tröjor istället för stabilare saker… Det är inte direkt förtroendeingivande! Säkert räddar de djur med hjärtat, men tekniken borde vara mer genomtänkt, annars utsätter man både sig själv och djur för fara!
Men jag ser ändå fram emot nästa avsnitt! Tass på er!