Hittekattungens dagbok – en av dem som slutade lyckligt!

FREDAG 2005-08-19 Den lilla svartvita missen har letat sig fram till trädgården hos ett äldre par, som ser henne leta mat runt verandan. De kan inte fånga katten, men ställer ut ett mjölkfat och ringer alla grannar.

LÖRDAG 2005-08-20 Missen har tagit sig över en äng till nästa gård, och letar mat. Hon nosar vänligt och orädd på hunden men blir bortjagad av gårdens stallkatter.

SÖNDAG 2005-08-21 Kan det vara min mamma? tänker missen, och följer jamande en stor fin svartvit kisse i från rapsåkern in i huset på nästa gård. Men det råkar vara en äldre kattherre som inte svarar på mamma-lockropen. Familjen på den här gården lockar dock till sig den lilla missen med hjälp av ett fat kattmat, fast hon är väldigt skygg och fräser.

Hon är liten och ganska tunn, har många fästingar och ena ögat igensvullet av myggbett. Till att börja med får missen bo i tvättstugan och göra sig trygg där. Familjens övriga fyra katter klagar och tre av dem flyttar omedelbart utomhus – här är vi många nog, tycker de. Den fjärde nosar nyfiket på missen och delar med sig av kattgodis och leksaker.

MÅNDAG 2005-08-22 Missen är blyg och vill inte låta sig infångas. Familjens mamma blir till sist godkänd att klappa och det mest när mat serveras. En pingisboll blir väldigt populär leksak, och det går åt mat i mängder. Först får missen emellertid bara små portioner med lite ris. En kisslåda får hon också och den vet hon att använda korrekt från första stund – inte en enda ”olycka” inträffar. Däremot visar det sig i toalådan vad missen levt av senaste tiden, för det som kommer ut är fullt av ben och vingar/skal från skalbaggar och kryp! Svullnaden på ögat försvinner fort.

TISDAG 2005-08-23 Mamman i huset tar kontakt med Katthemmets chef, som lovar en plats för missen för omplacering så snart det går, eftersom bara en katt i familjen accepterar henne. Mamman går runt i grannskapet för att försöka hitta varifrån missen kommer. På en av gårdarna möts hon av en liten svart-vit kattunge av identiskt utseende, det visar sig att den dykt upp på den familjens trappa på torsdagen innan! Den här missen har bara liten aning mer vitt upp över en rosa nos. Deras hund har lyckligt adopterat kattpojken som får stanna hos dem. På en annan gård har man ”hittat” ytterligare två snarlika kattungar! Kan det vara så att någon har dumpat en kull kattungar ute på landet i hopp om att någon ska ta hand om dem? Mamman hittar i alla fall ingen som saknar två svartvita kattbarn.

Det visar sig att missen är alldeles tokig i ost! Och efter att ha mutats med små bitar prästost vågar hon låta sig klappas av resten av familjen.

ONSDAG 2005-08-24 Lilla missen smög ut från tvättstugan till köket, men väldigt väldigt försiktigt och blygt. Ibland sprätter hon till lite förskrämt om någon försöker fånga henne bråttom och häftigt, men rör man sig lugnt och ger henne chansen att komma fram själv, så är hon förtroendefull och snor runt sig själv i ivern att bli klappad och ompysslad. Missan får lite kattmjölk (Whiskas) efter att hon varit ”snuttig” och snuttat en gammal filt alldeles blöt. Det smakar gott till att börja med, men sedan avtar längtan efter mjölk igen. Kanske en tillfällig mammakattsaknad?

TORSDAG 2005-08-25 Missen blev mycket modigare och började släpa ut leksakerna i köket. Hon busade med sin nya kompis röda hankatten, som tillät att hon nappade lite på hans svans.

På kvällen blev det resa till veterinären, som bedömde att missen är en flicka ca 10 veckor gammal, frisk och hel, med normalt hull, bra tänder och rena öron. (Öronskabb vill inte missar ha.) Hon blev vaccinerad och fick ett vaccinations-dokument. Hon fick lite torrfoder för kattungar också, det var gott. Missen fick en sovplats på en kudde i köksfönstret, mycket uppskattad, ett lite större leksaksdjur att brottas med och en tennisboll att knuffa omkring.

LÖRDAG 2005-08-28 Fast tvättmaskinen och torktumlaren gick för fullt i tvättstugan, var missen helt lugn. Hon har blivit mycket handtamare och kommer fram för att kela när man lockar på henne. Särskilt mamman följs efter, det kan ju komma fler ostbitar eller andra godsaker! Missen är i tvättstugan om nätterna, men om dagarna i köket också.

SÖNDAG 2005-08-29 Dags för avmaskning, missan får en knappt kvarts tablett Milbemax, ett komplett avmaskningsmedel som tar bort allt som behövs i maskväg. Hon märker inte ens att hon sätter i sig den pyttelilla tabletten ihop med sina älskade ostbitar!

TISDAG 2005-08-30 Missan sköter sig så bra att hon får vara i köket när hon vill.

Hon snappar lite torrfoder ut de stora katternas skål och har rally med bitarna över hela köksgolvet! Hon beundrar sin röda kompis väldigt mycket och smyger så tätt intill hon vågar när han är inne och får mat. Hon har hullat på sig och är väldigt sällskapsjuk även om hon absolut inte vill hållas fast. Mycket klappar = mycket spinn. Men blir något läskigt springer hon kvickt till tvättstugans trygghet och lugn.

TORSDAG 2005-09-01 Äntligen, missan får springa ut i resten av huset, stor nyfikenhet. Hon hittar en stor svampkorg och leker ”fånga råtta” med en ihopknuten kökshandduk i den i timmar.

Eller jagar in tennisbollen bakom ett draperi och så fram igen. Röda kompisen har blivit allt busigare att leka med också, han fångar henne varligt med sina stora stora tassar.

SÖNDAG 2005-09-04 Bestämt att missan ska få flytta till Djurhemmet om några dagar. Hon är en riktigt rar misse som springer runt i huset och leker hela dagarna, och bortsett från några skutt upp på köksbordet har hon skött sig alldeles fantastiskt. Det är en väldigt personlig ung dam, som familjen fått förmånen att ha hand om under en kort tid. Hon har mognat från en lite skygg fräsande fröken till en något försiktig men ändå kelig och levnadsglad kattflicka. Hon kommer att sprida mycket trivsel hos någon som kan klappa henne mycket mer, som hon behöver och förtjänar.

Den röda kattpojken kommer att sakna henne, men de andra tre missarna kommer att sucka ”Puh äntligen lite lugn och ro” och flytta in i huset igen.

Bara en vecka senare meddelar Katthemmet att missen är adopterad!

En liten solskenshistoria men en av de få. Hur många katter försvinner inte bara i skogens dunkel, skadas i trafiken, syns inte i statistiken?

STÖD DITT LOKALA KATTHEM!