Wikkis JulResa

Åh vad skönt att vara hemma igen i sitt eget hem! Ändå har jag haft toppendagar på landet med kattvänner och människor som pysslat om mig… Men hemma är ändå bäst. I synnerhet med en nybäddad säng och magen full av julklappstonfisken.

Stora matte dök upp och hämtade oss till Eskilstuna före julafton, med julklappar och allt. När vi kom dit klädde vi deras gran, och jag var smakråd så att matte satte rätt sorts prydnader i granen. Den sköra julängeln från mattes morfarsmor fick sitta i toppen.

Sedan lades paketen under granen till julaftonen. Jag vaktade dem, hela natten, säkert. Jag och Ville såg till att ingen tjuvkikade i några paket.

På julaftonen fick jag vara ute lös och springa jättelänge! Visserligen frös jag en del men försökte att inte visa det. Det var ett bra musjaktställe bakom carporten, så både Tanja, Ville och Mjurre satt med mig runtom och junade. Tyvärr utan jaktlycka, men jag vet nu vart jag ska leta möss till nästa jakttillfälle.

Så åkte människorna runt och bytte paket i ett par omgångar medan jag vaktade huset åt dem. De kom hem med massor av påsar med saker och var jätteglada för ett våffeljärn, vad nu det kan vara…

Sedan följde ljuvliga dagar med utepromenader, trädklättring (Berätta inte för någon att jag trillade ned ur fågelbärsträdet bara, det är så genant! Jag landade som tur var i en syrenbuske och skadade mig inte alls.) och bus i snön. Mjurre var väldigt flirtig och så, men jag är lite blyg. Det är roligt att busa med Tanja också, hon blir så förvirrad!

Men idag packades allt ihop i stora mattes bil, och vi åkte till husses mysiga farmor, jag känner igen mig där nu och fick tassa upp på vinden själv. Fast jag får inte vara ensam med undulaten Nisse. Suck.

Sedan kom vi hem, hurra! Mitt eget hemma! Min balkong och mina saker. Och äntligen ett riktigt klösträd. Men hjälp vad kli det var i tassarna… Så nu ska jag sova.

GodNattTass Wikki

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki