När man arbetar på katthemmet ser man många katter komma och gå. Vissa hinner man lära känna, de fastnar i ens hjärta, andra är bara där någon vecka innan de plötsligt har flyttat igen. Somliga katter kan vara där vecka ut och vecka in, gör inte så mycket väsen av sig, de finns där helt enkelt. Men matte säger att det mysigaste man kan göra är att sätta sig ner någon gång då och då hos varje katt, och lära känna den som den personlighet den är.
Lilla försiktiga Rosie (Rosling) älskar att bli kliad och klappad, bara man tar det lugnt, hon ger ifrån sig små mjamanden ibland när man gosar. Sirrizo far runt som ett yrväder, lägger sig ner, kanske hinner man klappa honom, och få ett litet mjukt kärleksbett i fingrarna och sedan är han plötsligt iväg igen. Amore hoppar upp på bordet vid soffan och lägger sig med magen i vädret: ”Klappa mig!” säger hela katten. Lahja kommer med ett pjurrande om man ropar hennes namn och hon inte är upptagen med något annat. Smusan mjamar glatt och hoppar ner på golvet i sin bur när hon inser att man kommer för att gosa. Bigger buffar och dreglar, litet vaksam, men det är ju så mysigt att bli gosad!
Men det här skulle inte handla om alla katterna, det skulle handla om en riktigt riktigt speciell katt! ”Alla katter är speciella!” säger matte, men en mer unik katt än honom får man leta efter. ”Alla som har träffat denna fina bruntabbypojke har charmats av honom, skrattat åt hans upptåg, kliat honom då han slängt sig på golvet med magen i vädret och vi har alla kommit att älska honom något alldeles extra!”
Nu får matte berätta om honom:
Kattens namn är Flash.
Han kommer från ett ställe i Frövi där det fanns mellan 30-40 katter instängda i ett kök! Det konstaterades att Flash var döv. Och inte bara det, han har en lättare hjärnskada. Om den är medfödd eller orsakad av någon form av stroke/hjärnblödning vet vi inte. På grund av skadan blev det tal om avlivning, men så blev det inte! För Flash lider inte det minsta av sitt handikapp, varken dövheten eller hjärnskadan. Må vara att han är litet vinglig ibland, och att huvudet alltid far från sida till sida för att ögonen ska hinna med att uppfatta allt han inte kan höra, men gosigare och finare kattpojke får man leta efter… Han verkar inte ha ett enda bekymmer i hela världen! Fräser någon annan katt åt honom eller slår på honom med tassen tittar han bara undrande på dem, innan han går iväg åt ett annat håll. När han vill gosa kastar han sig helt enkelt omkull på sidan och spinner så hela kroppen vibrerar. Man kan inte annat än le när man ser Flashs livsglädje!
Flash bodde hos Leena, en av dem som arbetar på katthemmet, och hon hade gärna haft honom kvar. Men med flera katter i familjen som inte tyckte att han skulle vara där, så fick han flytta ner till katthemmet och vänta på sin alldeles egna familj.
Och den kom! Ett ungt par adopterade just honom och en av de andra katterna, Kid, och nu är de i sitt nya hem och håller förhoppningsvis på att finna sig väl tillrätta där.
Men Flash har lämnat ett avtryck hos alla oss som har träffat honom, för en speciellare katt får man verkligen leta efter. Jag önskar honom all lycka i hans nya hem. Och jag hoppas att det nya hemmet kommer ihåg att skicka massor med bilder på honom till Leena, så hon får veta hur det går för honom!
Miriam och Wikki hälsar!
