Konstnären Lars Lerin berättar i Vinterprogrammet från 30/12:
Min allra bästa vän heter Luther, det är en stor gul katt som jag bott med i snart 13 år.
Luther och jag vi känner varann utan och innan och aldrig att vi haft nån orsak att bli besvikna på varann…
Mest håller vi till i atején där jag kör mina akvarellpass medans Luther sover kring fötterna på mig. Det är sällan han lägger sig i mitt arbete, men det händer att han lägger en eller annan tass på nån himmel. Han tar sig ofta den rätten och det mår målningarna oftast bra av.
Hur skulle ett tassavtryck kunna vara fel?!
Vissa privilegier måste Luther få ha som gammal svensk bondkatt med inslag av norsk skog. Och när han ligger spinnande på mitt bröst och jag möter hans blick så är det som svaret finns där på hela existensens gåta i blänket i hans ögon, där ser jag månens baksida, och alla stjärnor på himlen och strändernas oräknade sandkorn…
Jag kikar in på Lars Facebook och ser kärleken till katten lysa där…. Ett ljus som Lars Lerin fyller sina otroliga akvarellpenslar och målar med! Och ett tassavtryck är aldrig fel!
