Det är sorg idag hemma hos vår vän Sigge Svamphund, katterna Freja och Balder och deras matte Helena! Om vi kunnat vägen, så hade vi tassat dit med en hel massa TröstTassKramar, men vi skickar dem så här via bloggen! För idag tassade deras kattpappa stiliga svarta Askur till SkaparKatten helt oväntat!
När lilla Freja kom till familjen, så tog Askur rollen som både mamma/pappakatt helt naturligt, och lärde henne allt en söt kattflicka behöver veta:
Under förra året tassade kattvalpen Balder in i gänget för att från första sekund mötas av Askurs helgjutna föräldraskap! Och nu är det plötsligt ingen Askurpappa… Nå jam, jag är helt säker på att Askur kommer att vaka över sin älskade lilla familj i fortsättningen också!!!
”Stora SkaparKatt, lägg Din Mjuka Svans runt dem som jag lämnat och gör dem trygga!
Håll Din Tass över dem som nu sörjer och saknar! Vaka över dem som gråter, lugna de oroliga och värm dem som fryser! Låt mig, som nu är fjärran det levande, få sända dem min spinnande kärlek och tacksamhet! Låt dem få drömma om mig, vakna i minnenas tassavtrycks lycka och tänka på mig med glädje! Låt mig vara en skyddsängel, en skugga av Dig, i deras närhet! Och låt oss en gång mötas här hos Dig igen! Jam på det!” – så lyder de nyaste änglakatternas sång. Askur lyssnar tålmodigt. Han har alltid varit en eftertänksam och begrundande katt. Egentligen är ju alla de där orden sånt som är mer viktigt att jama till dem man lämnat, tänker han. I synnerhet när man tassat iväg så hastigt som han själv gjort.
SkaparKatten ser Askurs funderingar, drar honom till sig som en liten kattunge i den väldiga Famnen, börjar slicka Askurs päls och spinner så att tusen nya galaxer formas. ”De vet redan, Askur. De vet. Det är fullbordat!”
Vi tror att Askur kommer trivas hos alla kompisar hos Skaparkatten. Som vanligt är det vi som är kvar här som blir ledsna och saknar honom.
Mjau, vi vet att de goda minnena blir en viktig del av livets guldkanter, när den första värkande sorgen mildrats! Det är så svårt bara med alla ”Varför?” en tid…. NosPuss Wikki
TACK Wikki för de alldeles underbara orden om Askur.
Matte grät så hon knappt kunde läsa. Det är så fruktansvärt tomt här, ingen har lust med nånting. Balder och Freja går i bland runt och lockar och letar efter sin ”pappa”, de är inte ens intresserade av extra god mat.
En dag när allt lägger sej lite då ska vi öppna vårt hem för en hemlös kisse. Tror att Askur vill att hans plats fylls av någon som behöver ett hem
Det kommer nog en Tass och torkar tårarna så småningom, men nu måste ni få gråta för Askur och det ofattbara! Och det sköra livet som vi tar så för givet! De allra varmaste kramar! NosPuss Wikki
Massor av tröstkramar till Sigge och hans kära!
*nosbuffar*
Spinner med! NosPuss Wikki
Vilken fruktansvärd början på året! Att Askur finns hos SkaparKatten är en klen tröst i sorgen. Vi tycker det är fint att ni när tiden är mogen kommer öppna ert hem för en ny hemlösing. Det är en värdig hommage till Askur.
*tröstspinn*
Mjau, Askurs matte är en sådan där räddare som katter plötsligt bara dras till.. *spinner* TassKram Wikki
Beklagar verkligen förlusten och sorgen!
Jag har läst detta inlägg flera gånger under en tid. Det är så fint och vackert skrivet och ger mig tårar i ögonen varje gång. TACK!
Vi har en liten katt hos oss som vi hoppas kommer att älska oss mycket och länge. När han någon gång vandrar vidare kommer jag att tänka på det du skriver och Skaparkatten – det är etsat i mitt sinne…
Ödmjukt Tack för de vänliga orden! Det är i min Tass att försöka trösta… Var gång en kär katt lämnar oss och tassar äver Bron, så finns ändå något kvar, ett Evigt Tassavtryck. Jag försöker bara bära fram det i kärlekens ljus. Och varje katt som nämns i min Minneslund skimrar i SkaparKattens kärlek!
Men jag hoppas precis som du att ni får ett låååååångt liv tillsammans, du och katten som älskar dig! NosPuss Wikki