Jag har lite svårt för att förstå varför somliga personer blir så fixerade vid vissa kändisar och beundrar dem i stort sett nästan oavsett vad de gör… Men så har jag insett att det finns något som kan få mig att höja en i stort sett redan välkänd artist ännu ett snäpp högre, och jag faller saligt för det varje gång: Katten som delar berömdhetens liv!
I veckan läste jag (En förvisso inte helt färsk!) krönika av Carl-Einar Häckner, trollkonstnären, i tidningen Dagens Arbete. Carl-Einar beskrev hur han var i Edinburgh-festivalen och tävlade om ”The Comedy Gold” – om pressen att prestera och ambitionen att hitta det perfekta skämtet. Men så plötsligt ”kallar livet utanför” – och han släpper allt!
Fram till detta har Carl-Einar Häckner för mig varit den u
tmanande och i mycket överraskande trollkonstnären med bohemisk egen stil som ibland både äcklar och fascinerar. Men så visar han i krönikan ytterligare en sida: När det berömda trolleriet ändå inte har någon betydelse…
Allt han vill är att komma hem till katten Chipsy som mår dåligt! Chipsy är en spräcklig honkatt på 21 år och fem månader som bor hos flickvännen i Bayern. Denna katt betyder så mycket ”en perfekt katt som alltid har rätt i allt hon gör och kurrar”. Hur viktigt är det då att vinna pris för sina skämt? Carl-Einar vill bara en sak: Att Chipsy ska få fortsätta kurra… ”Hon är ett mirakel och en mening med liv. Jag är här men vill va där hon är.”
Katten ger en mänsklig – och kattlig dimension. Chipsy piggnade till och mår bättre nu. Men hon gav mig en helt annan sida av Carl-Einar än tidigare. Hur många andra artister och kändisar skulle troligen få ytterligare en guldkant i mitt favoritalbum om jag bara fick veta mer om deras känsla för katter?! ♥ Det är något visst med kattägda människor!
Jag har också mixed feelings för Carl-Einar Häckner. Han kan vara rent äcklig ibland, men så har han sina pratstunder mellan tricksen och berättar djupa, varma, oerhört mänskliga historier som får en att inse att han har en oerhört god själ där inne… att han älskar sin katt förvånar mig därför inte!
Nospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Mjau, det är hans scen-roll. Att gå ut på gränsen till det outhärdliga rysliga. Men som sött-salt kompletterar varann får han ofta fram en eftertanke och en upplevelse. På sitt ovanliga sätt. Månne är det så att med en katt att älska så är han aldrig ensam? NosPuss Wikki
Höjer tassen för Chipsy’s husse. Värmer att se hans engagemang.
R.I.P. Gosan. Du e saknad…..
Nosbuffar
Mjau, *tröstnosbuffar* TassKram Wikki
Vad fint gjort!
Här skyndar vi oss också hem om någon i familjen inte mår bra.
Idag har vi en riktigt otäck hårboll på bild i vår blogg som Fröken Tott fått upp.
Vi tycks inte få bukt med hårbollarna trots specialfoder, massa borst och malt.
Har du Wikki som är så långhårig något bra tips när det gäller hårbollar?
Mjau jag äter ett vanligt foder som fungerar bra för mig, det finns i djurbutiker och heter Royal Canin Indoor Long Hair 35 och det är sällan jag sätter några hårbollar i halsen. Men stackars dig Fröken Tott den där hårbollen var ju som en halv sork nästan!!! Det måste ju vara jättejobbigt! Kan det behövas en genomkamning av pälsen med en furminator kanske? Hmmm. Undrar om fler har tips! NosPuss Wikki