Hur många katter ”försvinner” hos veterinärer?

Skulle du tycka det var OK om ”någon” lät avliva din hund, häst eller kanin om den råkat komma på avvägar och dykt upp hemma hos ”någon”???! Knappast, eller hur?!

Katten Jakob, 16 år, svart och stilig, kom vilse från sitt hem i Fröslunda för en månad sedan. Hade det velat sig illa hade han igår kunnat vara bland de avlivade katterna vars öden aldrig uppdagas! Hans upphittare tog honom till veterinär för att de inte visste vad de skulle göra och såg avlivning som ett eventuellt alternativ!

Men tack vare en klok veterinär som inte ville avliva en fin frisk katt och att Livbojens personal, som råkade vara hos just denna veterinär just då och kände igen Jakob från en efterlysning, så fick han komma hem igen till sin familj!!!  Dubbel tur för Jakob! Läs mer om det lyckliga återförenandet av Jakob och hans ägare HÄR på Livbojens FB!

Lyckligtvis har många veterinärer detta samarbete med närliggande katthem så att när personer kommer med en katt som uppenbart INTE är deras egen och vill ha den avlivad av olika skäl, så tar de istället emot katten och ordnar så att den genom katthemmet får en chans – både att hitta hem igen eller att få ett nytt hem.

Men det finns tyvärr en stor grupp okänsliga veterinärer som utan att tveka sätter avlivningssprutan i vilken katt* som helst och på uppdrag av vem som helst, utan att ifrågasätta. Somliga av dem anser sig t o m göra samhället en tjänst genom att avliva ”vildkatter” som ohyra ungefär. Man kan upprört fråga sig: MED VILKEN RÄTT?

INGEN veterinär skulle utan noggrann ägarkontroll eller utan Länsstyrelsens/polisens tillstånd avliva en omhändertagen frisk hund, då det skulle betraktas som egenmäktigt förfarande! Men hur kommer det sig att detta sker – om och om igen – med katter!!! Till och med händer det med MÄRKTA katter!

Som det är i dagens läge, så lever en omärkt ”lösdrivande” katt, som inte helt säkert uppehåller sig på sin ägares tomt, stor risk att saklöst dödas av jakträttsinnehavare av den mark katten beträder eller av den som fångar katten på sin fastighet. Att dessa kattbödlar skulle ha något ansvar att kontrollera om katten är ID-märkt med tatuering eller chip eller att ägare finns, det bryr de sig sällan om. Även raskatter riskerar att stryka med om grannen bestämt sig för att hata katter. Och det är sorgligt att somliga veterinärer lättvindigt sällar sig till skaran eftersom det är bekvämt ”för katter finns det ju så gott om” – de har liksom inget värde… Synsättet är något som jag anser strider mot vad som borde vara god veterinär etik.

Under det senaste året har katthem rapporterat hur veterinärer t o m på efter eget beslut avlivat katthemskatt som inlämnats för kastrering ”för att den var vild” – utan att vidtala katthemmet! Likaså hur djursjukhus (!) slarvat med hantering av skygga katter och varit så oaktsamma att de rymt ifrån väntrummet – sjuka och innan de fått vård. Och viftat bort det med ”Men det var ju bara en vildkatt!”…

I samvetets tomrum mellan de veterinärer som inte bryr sig eller som är oskyldiga katters skarprättare är jag rädd att många katter som skulle kunnat räddas finner sitt slut, i ett mörkertal som är omöjligt att uppskatta men som säkert är mångfalt större än man vill förstå! Det borde inte få vara möjligt att katter ”försvinner” så, men det gör de!

Och värmens goda låga hos de veterinärer som handlar med hjärtat hittar katter som Jakob tillbaka hem! Tack Bina och Livbojen!

Så några råd:
– Fråga din veterinär vad de har för policy beträffande avlivningar av ”okända katter”! Anlita inte veterinärer eller djursjukhus som inte kollar upphittade katters identitet med polis och katthem, eller som kan tänka sig att avliva friska katter på diffusa grunder!
– Om du tvingas anlita ett djursjukhus eller en veterinär du inte känner väl med din skygga eller ”förvildade” katt – var noga med att kräva att katten hanteras med samma omsorg och professionalitet som en tam katt eller fin raskatt!

(*Notera att detta avser FRISK KATT! Jag anser det helt godkänt och etiskt riktigt att veterinär utan tvekan avlivar och förkortar lidandet för så sjuk eller svårt skadad katt, att behandling ej är försvarbar! Katt som är behandlingsbar på ett rimligt sätt ska däremot ha hjälp.)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki